Vad är en brooscillator?

En brooscillator är en elektronisk oscillator som genererar ett stort frekvensområde i form av sinusvågor. Oscillatorer är kretsar som producerar repetitiva elektroniska signaler. De används ofta för att sända TV- eller radiosignaler eller producera ljud för en elektronisk enhet. Ljud som produceras av en oscillator kan inte höras på egen hand, utan måste omvandlas till hörbart ljud genom att använda högtalare eller andra enheter. Bryggoscillatorn används ofta som en ljudfrekvensoscillator eftersom den är lätt att ställa in och har låg distorsion.

Ordet brygga hänvisar till strukturen hos den krets som används. En bryggkrets är en elektrisk krets där två kretsgrenar överbryggas eller korsas av en tredje. En kretsgren är vilken elektrisk krets som helst som är uppdelad i två eller flera parallella kretsar. Detta resulterar i att varje krets tar emot hälften av den ström som kommer från huvudledningen. Bryggan är uppbyggd av fyra motstånd och två kondensatorer.

Strukturen för brooscillatorkretsen är baserad på ett nätverk som utvecklats av den tyske fysikern Max Wein 1891. Som ett resultat av detta kallas en brooscillator ibland som en Wein-brooscillator, även om Wien egentligen inte skapade den. Tekniken som krävs för oscillatorer fanns inte förrän årtionden efter att Wein skapade sin krets.

Kredit för skapandet av brooscillatorn går faktiskt till William Hewlett. Han beskrev först denna typ av oscillator i den magisterexamen han skrev för Standford University 1939. Samma år grundade Hewlett informationsteknikföretaget Hewlett-Packard (HP) tillsammans med David Packard. Hewlett och Packard använde tekniken som beskrivs i hans avhandling för att skapa HP:s första produkt, HP2001A. Hewlett beviljades ett patent för designen av brooscillatorn i januari 1942.

En av de främsta fördelarna med denna typ av oscillator är dess låga distorsion. Detta är möjligt endast på grund av att amplituden, eller storleken på den skapade förändringen, är väl stabiliserad. Hewlett uppnådde denna stabilisering genom att använda en glödlampa som termistor.

En termistor är ett motstånd som varierar sitt motstånd beroende på temperaturen. Motståndet hos en glödlampa ökar när temperaturen ökar. En glödlampa är därför en termistor för positiv temperaturkoefficient. Sedan Hewletts första brooscillator har glödlampor bytts ut mot dioder eller andra typer av termistorer som är mindre känsliga för vibrationer.