Alliterativ vers är en form av poesi skriven i en stil som styrs av alliteration och antalet betoningar inom en rad. Huvudelementet i alliterativ vers är den poetiska anordning som kallas ”alliteration”, som är en upprepning av konsonantljud i en rad eller fras. Detta i motsats till poetisk vers som använder ett rimschema och vanligtvis inkluderar antalet stavelser inom varje rad som struktur.
Till exempel har raden ”lätt och lilting, damen hoppade på kanten” en tydlig upprepning av ”l”-ljud i början av fem olika ord inom sig; alliterativ vers använde ofta liknande mönster, fastän strukturerade mer stelbent, för att skapa en stark organisation i en dikt. Alliterativ vers användes ofta i forntida anglosaxiska skrifter, inklusive verk från 11-talet, och fick en återväxt i popularitet av vissa medeltida poeter. Klassiska exempel på denna poesistil inkluderar Beowulf, som är ett av de äldsta verken på engelska, och Sir Gawain and the Green Knight
Många diktverk skapas som rimmande vers, där användningen av ord och fraser som rimmar är diktens primära struktur. I något som ”Jag såg en groda / hoppade på en hund / och blev förvånad över att hitta / det var inte en stock”, bygger diktens struktur på ett enkelt rimschema. Varje rad i denna korta dikt, förutom den tredje, slutar med ett ord som rimmar. Detta skapar ett rimschema som beskrivs som ”A, A, B, A” där raderna betecknade ”A” rimmar med varandra.
Alliterativ vers, å andra sidan, använder alliteration mellan och inom rader för att skapa en struktur och ett schema genom hela dikten. Till exempel kan en rad rader skrivas som ”Damen hoppade och landade på golvet / hennes svärd från skidan träffade hennes fiende.” I det här exemplet använder den första raden ett upprepat ”l”-ljud för alliterering, medan den andra raden har ”s”-ljud. Varje rad slutar med ett ord som inte fortsätter detta schema, men mellan de två raderna är dessa ord alliterativa.
Detta är ett enkelt exempel på hur alliterativ vers kan komponeras, även om gamla verk av engelsk och germansk poesi ofta inkluderade mer utarbetade scheman. Betoningar var viktiga i dessa dikter, eftersom den betonade stavelsen före en vokal i ett ord var det ljud som användes vid allitteration. På så sätt kunde flerstaviga ord inkluderas, där alliterationen kommer från andra stavelsen om det var det betonade ljudet. Alliterativ vers kan fortfarande hittas i vissa dikter, även om rimscheman vanligtvis är vanligare.