Inom redovisning är den direkta metoden ett sätt att presentera kassaflödesanalyser, som visar hur kontanter togs emot och användes i verksamheten under en viss tidsperiod. Det är en standardiserad rapport som presenterar information om kontanter som inte finns tillgängliga i andra typer av finansiella rapporter. Detta uttalande är viktigt för bankirer och investerare, och alla som är intresserade av kontantapplikationer för ett företag. Kassaflödesanalyser i USA kan upprättas med den direkta metoden eller den indirekta metoden.
Enligt båda metoderna klassificeras kassaflödesanalyser i tre sektioner: kassa från den löpande verksamheten, investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet. Under varje avsnitt finns rader som sammanfattar information. Under investeringsverksamhet kan detta inkludera köp av värdepapper, medan det under finansieringsverksamhet kan inkludera emission av aktier. Skillnader mellan de direkta och indirekta metoderna påverkar endast kontanttransaktioner från den löpande verksamheten; de andra två avsnitten förblir desamma under båda metoderna.
Den direkta metoden visar historiken för kontanter, från startsaldo till slutsaldo, klassificerade i huvudklasser av operativa kassainbetalningar och betalningar. Icke-kontanta poster, såsom avskrivningskostnader, är exkluderade. Objekt som vanligtvis finns under den direkta metoden är betalningar till anställda, hyra och kontanter från kunder. Kassaflöden under den direkta metoden är lätta att förstå, även om identifiering av alla kontanttransaktioner kan bli en börda för många företag.
Den indirekta metoden är lättare att sammanställa, men den information som tillhandahålls är inte lika lätt att analysera som i den direkta metoden. Istället för att ge tydlig information om kontantanvändning, stämmer den indirekta metoden av nettoresultatet mot kassabalansen. Minskning och ökning på vissa konton redovisas istället för större klasser av in- och utbetalningar. Poster som inte är kontanter visas som avstämningsposter inklusive avskrivningar. Poster som kan hittas under denna metod är eventuell ökning av kundfordringar, en ökning av lager och en minskning av leverantörsskulder.
För att få informationen att använda den direkta metoden måste alla kontanttransaktioner klassificeras och sammanfattas. Betalningar sorteras efter typ av utgift och insättningar sorteras även efter typ samt räknas som inflöde av kontanter. Kontantöverföringar mellan konton ignoreras. Varje rad i rörelsesektionen motsvarar en klassificerad sammanfattad kontanttransaktion. Traditionellt är den första raden i den operativa verksamheten enligt denna metod kontanter från kunder – kontanter som kommer in.