Traditionell intelligenskvot (IQ)-testning mäter ett ämnes analytiska förmåga inom områden som logiskt resonemang och matematisk skicklighet. Medan den resulterande IQ-poängen ofta är riktmärket för att utvärdera en individs intelligens, kan endast en bråkdel av personens verkliga funktionalitet förutsägas av detta nummer. Den triarkiska teorin om intelligens tar itu med denna brist genom att lägga till kreativa och praktiska intelligenser för att uppskatta den faktiska potentialen hos en individ.
För vissa är den aspekt av den triarkiska teorin om intelligens som är mest sannolikt att mäta framgång i livet kontextuell intelligens. Kontextuell intelligens, ofta kallad praktisk intelligens eller sunt förnuft, är förvärvet av information och färdigheter som behövs under en individs dagliga liv. Kort sagt, det är en persons förmåga att tillämpa sin kunskap i den verkliga världen. Individer med ”street smarts” är ofta mycket kontextuellt intelligenta.
Enligt den triarkiska intelligensteorin skulle en professor i meteorologi som inte tar ett paraply en regnig dag förmodligen ha en IQ över genomsnittet men sakna praktisk intelligens. Det är troligt att professorn skulle kunna analysera atmosfäriska förhållanden och sedan logiskt resonera att nederbörd är trolig. Genom att inte ta ett paraply skulle han eller hon uppvisa en oförmåga att tillämpa sina kunskaper förnuftigt.
Den upplevelsemässiga intelligensaspekten av den triarkiska teorin om intelligens kan ses som bryggan mellan analytiskt och praktiskt tänkande. Kreativitet gör det möjligt för en individ att ta till sig förvärvad information och böja den för att passa nya situationer. Som sådana är människor med hög kreativ intelligens ofta mycket adaptiva och framåtanda. Dessa individer kan ofta hittas i branscher som musik, reklam och journalistik.
Kreativ intelligens tenderar att vara mycket specialiserad och kan ofta kopplas till andra aspekter av den triarkistiska teorin. Författare, till exempel, tenderar att ha hög kreativitet utöver förhöjda poäng på de verbala delarna av analytiska intelligenstest. Omvänt är uppfinnare ofta både upplevelsemässigt och praktiskt begåvade. Det är en teori om att närvaron av kreativ intelligens kan förklara uppkomsten av savantism inom grupper av individer som har stämplats som gravt intellektuellt och funktionellt nedsatt.
Den triarkistiska teorin om intelligens har fått utstå mycket hård granskning. I många psykologiska samhällen betraktas kreativitet som ett personlighetsdrag snarare än en intellektuell process och praktisk begåvning eller som en anpassningsförmåga. Även bland dess förespråkare tror vissa att teorin begränsas av uteslutningen av den emotionella intelligenskvoten.