Vad är den nationella lagen om arbetsförhållanden?

National Labor Relations Act (NLRA) antogs av USA:s kongress 1935 och är en federal lag som är inriktad på att reglera arbets- och ledningsrutiner i den privata sektorn. National Labour Relations Act garanterar arbetare rätten att fackligt organisera sig, strejka och delta i kollektiva förhandlingar utan rädsla för repressalier från ledningen. En byrå med befogenhet att upprätthålla dessa rättigheter, National Labor Relations Board (NLRB), inrättades också genom lagen. Dessutom införde den nationella lagen om arbetsförhållanden maximala arbetstimmar och minimilöner som skulle betalas.

De viktigaste lagbestämmelserna i NLRA finns i avsnitten sju, åtta och nio i lagen. Avsnitt sju ger arbetstagare rätt att organisera sig och hjälpa arbetsorganisationer. Rätten till kollektiva förhandlingar genom representanter valda av arbetarna finns också i detta avsnitt. Dessutom ger avsnitt sju skydd för arbetare som protesterar, strejkar eller strejkar.

Avsnitt åtta i National Labour Relations Act definierar de typer av arbetsgivares beteende som utgör orättvisa arbetsmetoder och är olagliga. Inblandning i facklig verksamhet gjordes olagligt, liksom praxis för en arbetsgivare att dominera ett fackförbund. Arbetsgivare kunde inte längre diskriminera arbetstagare som deltar i fackliga eller andra kollektiva aktiviteter. Repressalier mot arbetare för att ha lämnat in åtal för orättvis arbetspraxis eller för att ha samarbetat med NLRB blev olagliga. Slutligen kunde arbetsgivare inte längre vägra att förhandla i god tro med fackföreningar eller deras företrädare.

Valrutiner som ska följas vid omröstning om facklig representation fastställs i avsnitt nio. Detta avsnitt anger också att fackföreningar, om de är certifierade eller erkända, är exklusiva representanter för medlemmar i en förhandlingsenhet. Slutligen får klagomål från arbetstagare inte justeras om det inte finns möjlighet för fackliga företrädare att närvara.

Inrättandet av NLRB i avsnitt tre gav National Labour Relations Act dess makt. Som en federal byrå har NLRB två huvudfunktioner: övervakning av val som hålls av arbetare för att avgöra om de kommer att representeras av en fackförening och åtal för kränkningar av NLRA. Styrelsen fick stämningsbefogenheter att utöka sina utredningsuppgifter, förmågan att göra bedömningar av fakta och utfärda order verkställbara i domstol samt befogenhet att besluta om gottgörelse för eventuella överträdelser.

Alla anställda omfattas inte av NLRA. Hushållsanställda, lantarbetare, fristående entreprenörer och de arbetare som omfattas av järnvägsarbetslagen omfattas inte. Slutligen omfattas inte såväl arbetsledare som federala, statliga och lokala myndighetsarbetare av National Labour Relations Act.