Dativfallet är det grammatiska fallet som används för indirekta objekt på många språk. Vanligtvis följer ett indirekt objekt ett verb som ”att ge” och indikerar personen något görs för eller något ges till. På engelska följer det indirekta objektet verbet och föregår det direkta objektet. På andra språk kan både placeringen och funktionen av ett ord i dativfallet vara mer flexibel.
Verb som kan ta direkta objekt kallas ”ditransitiv” eftersom de kan ta både direkta och indirekta objekt. Verb som betyder ”att ge” eller ”att skicka” är de vanligaste ditransitiven, som i ”Jag ska ge dig nyckeln.” I det här exemplet är ”du” det indirekta objektet och ”nyckeln” är det direkta objektet. Andra verb kan ibland ta indirekta objekt, som i ”Jack kommer att skriva Alex en check.” I det här fallet indikerar dativet för vem något görs.
Dativ ska inte förväxlas med prepositionsfraser som kan tjäna samma semantiska syfte. ”George levererar pizzan till Elizabeth” har inte ett indirekt objekt, eftersom ”till Elizabeth”, som anger vem pizzan gavs till, är en prepositionsfras som kommer efter det direkta objektet. Det är inte i dativfallet. Meningen kan omformuleras till ”George ger Elizabeth pizzan”, som då skulle innehålla ett indirekt objekt.
Grammatiker är oense om huruvida engelska har ett sant dativfall. Strängt taget indikerar ”case” att ordet har genomgått någon form av förändring i morfologi, eller stavning, för att indikera dess funktion i meningen. Å andra sidan visas ett ord på engelska som ett indirekt objekt genom dess placering i meningen snarare än genom själva ordets form. Pronomen är ibland undantag, som i ”Vem gav du glassen?” där ”vem” ändras till ”vem” på grund av sin roll som ett indirekt objekt. Eftersom ”vem” också är formen som används för direkta objekt, klassificerar dock vissa grammatiker båda tillsammans som det objektiva fallet.
Dativer är både mycket vanligare och mycket mer användbara på latin än på engelska. Förutom att det används som ett indirekt objekt, kan dativfallet också fylla samma funktion som en prepositionsfras på engelska. Till exempel översätts meningen Bonum mihi videtur som ”Det verkar bra för mig.” Dativet mihi översätts ”till mig”, även om det inte är ett indirekt objekt. Latin har också ett dativ för nytta, vilket indikerar att något gjordes för en viss person, som i Condo librem tibi, eller ”Jag tar med boken åt dig.” Andra användningsområden för dativet på latin inkluderar dativet för syfte, dativ för separation, dativ av intresse och dativ för besittning.
Vissa grammatiker hävdar att dessa alternativa användningar av dativ i böjda språk faktiskt utgör separata kasus, och att den sanna dativen endast används för indirekta objekt. Vissa Koine grekiska grammatiker, till exempel, listar dativ, lokativ och instrumental fall där andra bara har en dativ. Formen för alla tre fallen är densamma, men funktionerna är olika.