Som ett av hans främsta utrikespolitiska initiativ var USA:s dåvarande president Jimmy Carter fast besluten att återuppta fredsprocessen i Mellanöstern. Det första tillvägagångssättet var att återbesöka 1973 års Genèveöverenskommelser – ett bristfälligt avtal som kom i hälarna på Yom Kippur-kriget 1973. Carters förhoppningar var ett multilateralt, omfattande avtal som skulle involvera en palestinsk delegation i samtalen. Även om Camp David-överenskommelserna resulterade i ytterligare ett felaktigt fördrag, fanns det också bestående positiva konsekvenser.
För att lägga grunden för samtalen besökte Carter Anwar Sadat av Egypten, kung Hussein av Jordanien, Hafez al-Assad av Syrien och Yitzhak Rabin av Israel. Spelplanen tog en lutning i och med valet av Menachem Begins Alignment-parti i Israel. Även om Begin var en högljudd förespråkare av Camp David-avtalet, var han också bestämt emot varje utträde från Israels Västbanken. Den israeliska premiärministern var villig att förhandla om många andra eftergifter, till och med att lämna tillbaka Sinai till palestinierna, men han stod fast på Västbanken.
Ett av de första initiativen kom från Egyptens president Sadat, som bröt med sina arabiska grannar och kommunistiska sponsorer genom att erbjuda sig att resa var som helst, ”även till Jerusalem”, för att diskutera villkor. Hans beslut drevs av North Atlantic Treaty Organisation (NATO) initiativ för att hjälpa Egyptens kämpande ekonomi, samt en önskan att sätta Egyptens egna egenintressen före de i angränsande arabstater. Bland de amerikanska förhandlingsteamen föll mycket av bördan på Carter själv att fungera som mellanhand och hjälpa till att förmedla mycket av avtalet mellan Sadat och Begin, som inte ens var på talvillkor. Efter 13 dagar av ibland spända förhandlingar var ramen för 1979 års fredsavtal mellan Israel och Egypten på plats.
Det slutliga avtalet hade tre delar där den första delen efterlyste en autonom självstyrande myndighet på Västbanken och Gazaremsan. I den andra delen inkluderades tillbakadragande från Sinaihalvön – Israel lämnade tillbaka landet till Egypten i utbyte mot normaliserade diplomatiska förbindelser mellan länderna. Den tredje delen av avtalet inkluderade betydande ekonomiskt, militärt och jordbruksstöd till både Egypten och Israel. Militärt bistånd var en kupp genom att det tog Ryssland ur bilden när det gällde egyptisk rustning.
Generellt ledde Camp David-avtalet till en varaktig fred mellan Israel och Egypten, och en helt annan uppfattning om Egypten i arabvärlden; Egypten fördrevs ur Arabförbundet från 1979 till 1989. Det sönderdelade den enade arabiska fronten genom att ta en nyckelspelare ur bilden. Det ledde också till ett vakuum i regionen som gav upphov till Saddam Husseins regim i Irak, och gjorde den palestinska frågan till fokus för all framtida arabisk/israelisk politik. Camp David-avtalet gjorde också Sadat till en sådan paria att han mördades 1981.