Kaross-på-ram är en typ av bilkonstruktionsteknik där bilkarossen är monterad på en separat ram. Ramverket består av bilens chassi, tillsammans med de flesta av dess mekaniska komponenter och drivlina. De första masstillverkade bilarna bestod av kaross-på-ramkonstruktioner, med ramverket vanligtvis gjord av trä. Medan svetsat stål så småningom ersatte trä, föll konstruktionen kropp-på-ram i onåd till monocoque-konstruktion, där ramverket elimineras av en styv kropp. Idag används dock konstruktion på ram ibland på grund av dess designflexibilitet och hållbarhet.
Under de tidiga dagarna av masstillverkning av bilar gynnades konstruktion av kaross på ram eftersom den lätt kunde följa med de frekventa förändringarna av karossdesignen under perioden. Eftersom chassit och de mekaniska komponenterna var åtskilda från bilens faktiska kaross, kunde biltillverkarna enkelt ändra utformningen av bilens kaross utan att behöva oroa sig mycket för chassit eller drivlinan. Detta resulterade i lägre designkostnader, starkare bilar och mindre tid som krävs för design, vilket i slutändan visade sig vara fördelaktigt för många företag. En enda chassidesign gjorde det också möjligt för biltillverkare att använda samma chassi för olika bilar, vilket var mycket lättare ur designsynpunkt.
Från början till mitten av 1930-talet förändrades bilkonstruktionstekniken något med introduktionen av monocoque-konstruktion. Monocoque-konstruktion användes främst för att minska den totala vikten, vilket bidrog till att optimera prestandan hos den bil som använde den. Under de kommande decennierna blev monocoque-konstruktion allt mer populärt. I början av 1960-talet hade de flesta biltillverkare helt gått över till monocoque-konstruktion, med kaross på ram som var reserverad för mer tunga fordon. Detta är fortfarande trenden idag, med kaross-på-ramkonstruktion som endast används för större fordon, eller vissa passagerarfordon, som Lincoln Town Car.
Det finns många fördelar med kaross-på-ramkonstruktion. En av de mest anmärkningsvärda av dessa fördelar är det faktum att de tillåter designflexibilitet. Eftersom olika typer av bilar kan använda exakt samma chassi och drivlina, är allt som egentligen behöver ändras bilens kaross, vilket är en mycket enklare process än att behöva designa om bilens chassi och mekaniska komponenter. En annan fördel är den ökade styrkan och hållbarheten. Till skillnad från en monocoque-kaross stöds bilen av en separat, styv ram. Detta ökar inte bara bilens styrka, utan det ökar också dess livslängd, eftersom den inte är lika benägen att rosta igenom som i monocoque-konstruktioner.
Kaross-på-ram-fordon har dock sina nackdelar. Ramverket tillför en hel del extra vikt till fordonet, vilket kan minska bränsleeffektiviteten och den totala prestandan. Tillsammans med detta eliminerar styvheten hos bilen vad som skulle vara en skrynklig zon, vilket gör inramade fordon mycket farliga vid olyckor. Detta problem har övervunnits genom installationen av främre och bakre ”clips”, som kan absorbera stötar.