Bahasa Indonesia är det officiella språket i Indonesien och talas av mer än 200 miljoner människor. Det är ett standardiserat språk och fungerar främst som ett andra språk för människor i Indonesien för att hjälpa dem att kommunicera med varandra. Mindre än 30 miljoner människor talar Bahasa Indonesia som sitt modersmål. Bahasa Indonesia hänvisas ibland till av människor utanför Indonesien helt enkelt som indonesiska, eller till och med som Bahasa. Själva namnet betyder ”Indonesiens språk”, och att kalla det Bahasa ses av många som en felaktig förkortning, eftersom detta helt enkelt betyder ”språk”.
Bahasa Indonesia tog en populär dialekt av det malaysiska språket som talas över hela den malaysiska halvön och standardiserade det för att användas som det nationella språket i Indonesien efter att självständigheten förklarades 1945. Talare av Bahasa Indonesia kan kommunicera med och förstå talare av malajiska och visa visum versa – skillnaden mellan malajiska och Bahasa Indonesia som diskreta språk är mer en fråga av politisk betydelse än något annat.
Bahasa Indonesia har antagit en hel del ord från andra språk, särskilt från nederländska. Eftersom mycket av Indonesien var ett territorium av Nederländerna, lånade holländarna ut en enorm mängd ord till Bahasa Indonesia, som spänner över alla delar av vokabulären. Dessa ord har tenderat att förändras något när de antagits, för att närma sig ljudet av standard Bahasa Indonesia i uttalet, speciellt när det finns grupper med många konsonanter – en situation som är ovanlig i Bahasa Indonesia själv. Indonesien är ett övervägande muslimskt land, och därför spelar arabiska också en viktig roll i folkets religiösa liv, och ett antal arabiska ord har också antagits i Bahasa Indonesia.
Strukturen i Bahasa Indonesia är ganska grundläggande jämfört med vissa andra språk, och talare av engelska tycker vanligtvis att det är relativt lätt att skaffa sig. Att pluralisera ord på Bahasa Indonesia görs genom att helt enkelt upprepa ordet, så att monyet betyder ”apa” och monyet-monyet betyder ”apor”. Det finns inga tider i Bahasa Indonesia – tid relateras genom att använda distinkta tidsord – och verb konjugerar inte heller för att referera till person eller kvantitet. De flesta ord har heller ingen könsskillnad, så att ordet för ”bror” och ”syster” är samma ord: adik, som betyder ”syskon”.