Motsatsen till något är dess motsats. Inom lingvistik är det en direkt kontrast som liknar en antonym. Det används också för att betyda en motsatt position eller motposition i diskurs. Antites används i allmän mening för att säga att något eller någon är motsatsen till något annat; ”Han var motsatsen till allt hon stod för.”
Antites används i litteraturen för att skildra två motsatser. Detta tar vanligtvis formen av två karaktärer med motsatta personligheter, men kan också appliceras på platser och föremål. I romaner med förenklade karaktärer, ibland kallade tvådimensionella karaktärer, kan detta vara den enkla användningen av goda och onda arketyper.
JRR Tolkiens ”Ringens Herre” är ett bra exempel på mer komplexa karaktärer mot tes. Det finns flera motsatta parningar inklusive Legolas the elf och Gimli the Dwarf och den goda-dåliga trollkarlen av Gandalf och Saruman. Ett par i synnerhet är anmärkningsvärt: Theoden, kung av Rohan, och Denethor, High Steward of Gondor. Båda karaktärerna ser sin ultimata undergång och meningslösheten i att bekämpa den, men båda reagerar på olika sätt. Theoden finner mod i undergången och bestämmer sig på ett anglonordiskt sätt för att bekämpa undergången oavsett sannolikheten för seger, medan Denethor ger efter för undergången och tar livet av sig.
Om de två männen, Theoden och Denethor, var forskare, skulle de ha ägnat sig åt ett argument om någons reaktion på undergången. Antites uppstår när ett perfekt sunt, men motsatt, argument ges för att motverka ett annat perfekt sunt argument. Detta utbyte av positioner kallas en hegeliansk dialektik, uppkallad efter Georg Wilhelm Friedrich Hegel.
I en sådan hegeliansk dialektik är motsatsen ett intellektuellt angrepp på någons tes, och retoriken är försvaret av denna tes. Det är en tvåvägsprocess. Hegel är också felaktigt förknippad med den intellektuella diskursens trevägsprocess. I systemet som skisserats av Heinrich Moritz Chalybaus är det första elementet tesen, det andra är antitesen och det sista elementet är syntesen. I det sista momentet uppnås en sorts överensstämmelse mellan tesen och antitesen.
Antites har länge använts även i retoriken. I ren retorik som inte ingår i Chalybaus-Hegel-systemet används den av talaren för att föreslå ett argument och dess motsats. Den kan också användas för inspiration som att uppmana till frihet eller till döden. Användningen av motsatsen framhäver propositionens tilltalande.