Antagen lag är hela den lag som en regering har implementerat, inklusive dess konstitution, den lagstiftning som har antagits av den lagstiftande församlingen och undertecknats i lag av den verkställande makten, och de förordningar som utfärdats av statliga myndigheter för att genomföra lagstiftningen. Den skiljer sig från sedvanerätt, ofta kallad rättspraxis, som uttalas av landets rättssystem i samband med tillämpning och tolkning av antagen lag. Antagen lag lägger ofta den blotta ramen för lagen, medan den gemensamma lagen fyller den ramen.
Det amerikanska rättssystemet är baserat på det brittiska systemet, som gällde i de amerikanska kolonierna fram till den amerikanska revolutionen. Det brittiska systemet använde ett begrepp om common law, där domstolarna skulle fastställa rättsprinciper baserade på den lagstiftning som antagits av parlamentet. I många fall var det domstolarna, och inte parlamentet, som fastställde straffrätten. När väl det amerikanska systemet väl var igång, förklarade högsta domstolen att den särskilda egenskapen hos common law-systemet inte skulle fortsätta i USA, vilket förstärkte idén att lagstiftaren, och inte domstolarna, var den högsta myndigheten i att skapa lag.
Att ändra antagen lag genom lagstiftningsåtgärder är ofta svårt att genomföra, både på grund av lagstiftarens arbetsbörda och politiska påtryckningar. När ändringar görs är de ofta radikala helt enkelt på grund av hur lång tid sedan den senaste revideringen. Rättsväsendet, som till stor del är immunt mot politiska påtryckningar, tolkar och förtydligar lagen nästan dagligen och tar ofta hänsyn till förändringar i teknik och samhälle. I allmänhet är lagändringar som genomförs genom rättsväsendet gradvisa, men kan då och då vara dramatiska. Det måste också förstås att domstolarna är ganska strikt bundna av prejudikat, så nya mål avgörs i ljuset av hur tidigare mål hanterades.
Ett berömt exempel på en plötslig och dramatisk förändring i både antagen och sedvanlig lag var slutet på den statligt beordrade segregationen i offentliga skolor. Segregation i offentliga skolor var vanligt i USA; i själva verket var det en kärnkomponent i många staters lagar, och systemet upprätthölls i en dom från Högsta domstolen från 1896 med motiveringen att ”separata men lika” utbildningsanläggningar inte bröt mot konstitutionen. Således var den antagna lagen i många stater, bekräftad av sedvanlagen, att segregation var laglig. När frågan togs upp igen 1956, i Brown mot Board of Education, upphävde domstolen dess tidigare avgörande och påstod att ”separata utbildningsanläggningar är i sig ojämlika.” Genom att ändra common law upphävde Brown också antagen lag i alla delstater där laglig segregation rådde.
Hade det amerikanska systemet krävt lagstiftningsåtgärder för att uppnå detta mål hade det mycket väl kunnat ta årtionden, särskilt med tanke på den laddade politiska atmosfären på den tiden. Men utan en enda röst avgiven i någon lagstiftande församling, upphävdes en av de grundläggande delarna av amerikansk lag, bokstavligen över en natt. Domstolens beslut i Brown var dock kontroversiellt, och dess motståndare hade genomförbara rättsmedel tillgängliga för att motverka det; ingen har dock någonsin gjort ett allvarligt försök.
Förhållandet mellan antagen lag och sedvanerätten i avtal och skadestånd är också komplext. Skadestånd – orsaker till åtgärder som inte har någon kriminell komponent – har sina rötter i brittisk sedvanerätt och överlever således i det amerikanska systemet, ofta genom hänvisning i lagstiftad lag. Vissa rättegångsorsaker, såsom olovlig död, fanns inte i den brittiska sedvanlagen och har endast fastställts i vissa amerikanska jurisdiktioner genom lagstiftande åtgärder. En stämningsansökan för otillåten död kan inte väckas i en jurisdiktion som inte har en lag om felaktig död; däremot har vårdslöshet länge varit en grund för talan enligt sedvanerätten, och ingen särskild lag är nödvändig för att väcka talan om vårdslöshet.
Antagen och allmän lag i USA existerar alltså i ett komplext förhållande till varandra. Den antagna lagen, en produkt av folkvalda tjänstemän, är överlägsen sedvanlagen, men den allmänna lagen ger ofta ett förtydligande av den lagen, och kan i vissa fall upphäva den. Dessutom kan elementära lagbegrepp ibland mer lämpligt deklareras av rättsväsendet i uttryck för allmän lag, än vad som kan förväntas av lagstiftaren,