Adjuvant strålbehandling ges efter att en cancer har behandlats med primär terapi. Primär terapi, vanligtvis kirurgi, används först för att ta bort cancertillväxten eller minska storleken på tumören. Adjuvant terapi följer för att förstöra eventuella kvarvarande cancerceller för att förhindra återfall i samma organ eller för att begränsa metastaser, eller spridning, till närliggande vävnader.
Dessa terapier tenderar att vara systemiska eller utbredda i hela kroppen. Primär terapi riktar sig specifikt till tumörstället. Strålning kan användas som antingen primär eller adjuvant terapi. Adjuvant strålbehandling används ofta efter primärbehandling för bröstcancer och prostatacancer.
Strålningen skadar cancercellernas deoxiribonukleinsyra (DNA), antingen dödar cancercellerna eller förstör deras förmåga att växa och dela sig. Strålningen krymper tumören när den används som primär terapi. När den används som adjuvant terapi dödar strålning cancerceller som primärterapi kan ha lämnat oskadda.
Adjuvant strålbehandling består av fokuserade gammastrålar, röntgenstrålar och laddade partiklar riktade mot tumörstället. Strålbehandling kan ges externt, det vill säga från en maskin utanför kroppen, eller internt från radioaktiva partiklar implanterade nära tumören. Adjuvant strålbehandling kan också ges i hela kroppen med radioaktivt jod eller andra laddade ämnen.
Typen av strålning, dosen och frekvensen av sessioner beror alla på cancerns typ och svårighetsgrad. Extern strålning levereras vanligtvis i dagliga sessioner. Dessa sessioner är vanligtvis utspridda under loppet av några veckor.
Intern strålning, eller brachyterapi, består av små radioaktiva pellets som sätts in i eller nära tumören. Cancerceller förstörs av strålningen som avges när de implanterade partiklarna bryts ner. Pelletsen sönderfaller helt inom några veckor till några månader. Fördelen med intern strålbehandling är att partiklarna kan leverera en högre dos av strålning än extern strålning men utan lika mycket skada på friska celler – vilket ger färre biverkningar.
Adjuvant strålbehandling kan inte skilja normala, friska celler från cancerceller. Även om behandlingen kan vara inriktad på det område av kroppen som ligger nära den ursprungliga tumören, kan strålningen påverka och skada normala celler. Biverkningarna varierar beroende på behandlingsplatsen, men de vanligaste biverkningarna är trötthet, illamående och kräkningar. Andra biverkningar, såsom minnesförlust, tarmskador eller infertilitet, kan uppstå en tid efter att behandlingen har avslutats. I sällsynta fall skadar adjuvant strålbehandling normala celler och skapar en ny cancertumör, kallad sekundär cancer.