Standardstorleken för både film och stillbildsfilm är 35 millimeter (mm) bred. Som namnet antyder är 35 mm kameror manuella kameror som använder denna standardstorlek på film. Även om 35 mm-kameror mestadels har ersatts av digitalkameror, använder många fotografer dem fortfarande för att de är det klassiska valet och för att de erbjuder en annan nivå av kontroll över den färdiga produkten.
Det finns två grundläggande typer av 35 mm kameror. Objektiv-slutarkameror kallas ofta peka-och-skjut-kameror. De är små, tysta och lätta att använda. Fotografen ser scenen som ska fotograferas genom att titta genom ett fönster in i kameran. Detta system tillåter fotografen att ha en allmän uppfattning om hur fotografiet kommer att se ut men tillåter inte exakt fokusering och komposition.
Större kontroll erbjuds av kameran med en linsreflex eller SLR. Dessa 35 mm-kameror tenderar att vara skrymmande än pek-och-skjut-varianten. Fotografen har möjlighet att köpa olika linsfästen till kameran, såsom zoomobjektiv eller vidvinkelobjektiv. För att se motivet tittar fotografen genom en sökare. Ett system av speglar gör att fotografen kan se den exakta bilden inramad av linsen. Detta möjliggör noggranna fokus- och kompositionsjusteringar.
Thomas Edison utvecklade 35 mm film i ett försök att hitta den perfekta filmen för filmer. Edison behövde en film som var tillräckligt kompakt för att gå igenom en lagom stor del av projektionsutrustning men inte så stor att tillräckligt ljus inte kunde skina genom den för att skapa projektionen. En version av denna film i standardstorlek anpassades för stillbildsfotografering.
Filmer av alla typer skapas genom att belägga tunn plast med en ljuskänslig kemisk emulsion. När ljus kommer genom kameralinsen orsakar det reaktioner i kemikalierna på filmen. Ju ljusare ljus eller ju längre filmen exponeras för ljus, desto mörkare blir bilden. Bilden blir synlig när den framkallas till ett negativ, som sedan används för att göra ett positivt tryck.
Alla kamerafilmer betygsätts utifrån deras hastighet. Låghastighetsfilmer är mindre ljuskänsliga, medan höghastighetsfilmer är mer ljuskänsliga. Snabbare filmer har större kemiska korn, vilket resulterar i större pixlar på den slutliga bilden. Ju större korn, desto mer sannolikt är det att den resulterande bilden blir kornig. Fotografer väljer filmhastighet baserat på ljussättning och motivet de ska fotografera.