En IP- eller Internet Protocol-adress är en unik numerisk adress som tilldelas en dator när den loggar in på Internet. IP-adressen kan mappas tillbaka till en specifik individ med hjälp från Internet Service Provider-poster (ISP). Praktiskt taget varje webbplats på World Wide Web (Web) kommer att spåra och registrera IP-adresser när besökare klickar sig igenom webbplatsens sidor. Två primära skäl till detta är säkerhet och förbättring av webbplatsen.
Varje webbplats är värd på en server. När en besökare klickar sig till en webbplats skickar användarens webbläsare en begäran till servern om en webbsida på platsen. Servern returnerar webbsidan till IP-adressen på begäran. Sidan laddas därefter på besökarens datorskärm.
Om servern fastnar av trafik (hanterar många förfrågningar samtidigt) kan sidor laddas långsammare för besökarna. I fallet med en överbelastning av samtidiga förfrågningar kommer servern att ”krascha” eller gå ner, vilket gör att webbplatsen är tillfälligt otillgänglig. Detta kan vara en form av attack, som kallas en DoS-attack (Denial Of Service). Om attacken kommer från ett nätverk av infekterade datorer som kallas ett botnät, hänvisas det till en DDoS-attack (Distributed Denial of Service).
En illvillig hacker kan infiltrera en webbserver i ett försök att få information från skyddade databaser som innehåller kunddata som kreditkortsnummer. Så kallade ”scriptkiddies” kanske helt enkelt vill kränka en webbplats genom att ladda upp bilder eller text till webbplatsen.
Av dessa och fler skäl spårar och registrerar webbplatser IP-adresser som en självklarhet, och lagrar de numeriska adresserna i serverloggar. Varje begäran från IP-adressen registreras tillsammans med en tidsstämpel. Äldre data rensas rutinmässigt från loggar för att ge plats åt nyare data. Hur lång tid en webbplats håller fast vid IP-loggar varierar, konfigureras av webbplatsens administratör och beror på många faktorer.
Webbplatser spårar och registrerar också IP-adresser för att ta reda på vilka sidor som är mest populära. Webbplatsen kan bygga på populära sidor för att öka webbplatstrafiken. Spårning av IP-adresser över hela webbplatsen kan också avslöja trafikläckor. Till exempel kan en sida som ger information om en produkt ha en länk till en fjärrwebbplats med ytterligare information. Om serverloggar avslöjar att en stor mängd trafik klickar sig vidare till den andra webbplatsen, kan administratören förbättra sidans innehåll eller design för att hålla trafiken längre.
Webbplatspolicyer refererar i allmänhet till IP-adresser som ”anonyma” data. Men med hjälp av datorcookies finns det många sätt för webbplatser att länka identiteter till IP-adresser, även när adressen är dynamisk, eller ändras med varje webbsession. Många webbplatser innehåller också ”webbbuggar” eller några pixlar kopplade till ett reklamföretag som kan spåra och registrera IP-adresser över hela webben, från en webbplats till en annan, och i smyg sammanställer detaljerade surfprofiler för individer under en period av månader eller år.
En besökare behöver inte registrera sig på en webbplats för att kunna spåras och profileras. Vanligtvis är alla besök på en webbplats tidsstämplade och registreras i en cookie, om cookies är aktiverade i webbläsaren. Alla sidor och länkar som besöks på webbplatsen läggs vanligtvis till i cookien (utöver serverloggarna). Medan serverloggar rensas, lagras vanligtvis cookies. Att ta bort en cookie från en användares dator tar inte bort den dubbla cookien på webbservern. Vid ett efterföljande besök på webbplatsen kan servern ”känna igen” surfaren genom olika system- och mjukvarudata som webbläsare rutinmässigt lämnar över; även när surfaren är noga med att endast tillåta tillfälliga cookies, eller inga cookies.
På grund av dessa farhågor föredrar många kunniga nätanvändare att surfa anonymt. I det här fallet står en proxyserver mellan surfarens dator och webben. Alla webbläsarförfrågningar skickas till proxyn som vidarebefordrar dem till Internet. Webbservrar returnerar sidor till proxyns IP-adress och loggar istället dess adress. Proxyn tar emot sidan, vidarebefordrar den till surfaren och fungerar som en mellanhand. Webbservrar har ingen registrering av surfarens IP-adress, (dock kommer proxyservern att spåra och registrera IP-adresser).
Om du använder en proxytjänst är det viktigt att veta om den verkligen är anonym. Vissa proxyservrar vidarebefordrar förfrågarens IP-adress i sina rubriker, vilket motverkar syftet. Endast anonyma proxyservrar döljer denna information. Vissa proxyer hävdar att de är anonyma men är det inte, så personlig kontroll genom tillgängliga proxyverktyg är tillrådligt. Att använda internationella proxyservrar kan också öka anonymiteten eftersom proxyns loggar inte kommer att omfattas av jurisdiktionen för nätanvändarens hemland. Som sagt, proxytjänster är utformade för att hjälpa till att upprätthålla frihet och integritet för laglig aktivitet, inte skydda olaglig aktivitet.
Firefox™-webbläsaren har en tilläggsplugin som heter FoxyProxy som gör det möjligt för användare att föra en lista över proxyservrar och enkelt växla mellan dem för att hålla register från att samlas på bara en proxyserver. Man kan också länka proxyservrar, placera två eller tre proxyservrar i en kedja, men detta saktar ner surfningen. Dessutom, om en av proxyerna är nere, går förfrågningar förlorade. Dessutom finns det olika shareware-program för proxysurfning.
Webbaserade anonyma tjänster tillåter besökare att surfa på webben genom ett gränssnitt på plats. När du surfar från webbplatsen visas efterfrågade sidor i ett fönster. Den enda IP-adress som avslöjas för Internet är webbplatsens egen adress. Men återigen kommer webbplatsen själv att registrera och spåra IP-adresser till de som använder dess tjänster.