Australien tilldelades sina första olympiska spel 1949, men under åren fram till 1956 års evenemang i Melbourne började en komplikation utvecklas. Deltagande nationer upptäckte att de skulle behöva sätta hästarna inblandade i ridsport i karantän i sex månader innan de kunde tävla. Internationella olympiska kommittén bad de australiska myndigheterna att lätta på sina strikta regler, men de vägrade. IOK beslutade att det enda alternativet var att hålla ridtävlingarna någon annanstans – vilket slutligen resulterade i att Sverige var värd för dressyr-, tävlings- och hopptävlingarna i juni 1956, följt av resten av de olympiska tävlingarna som ägde rum i Melbourne i november.
Sverige kommer till undsättning:
Stockholm valdes ut som värd för ridsportevenemangen under en omröstning 1954 av IOK: Stockholm vann med 25 röster, slog Paris med 10, Rio de Janeiro med 8 och Berlin och Los Angeles med 2 röster vardera.
Ryttaren Hans Wikne tände den olympiska kitteln i Stockholm på hästryggen — en första för spelen. Ännu ett olympiskt genombrott: Hästar var en del av öppningsparaden.
Tjugonio nationer deltog i ridsporten, där Sverige tog tre guldmedaljer, flest av någon nation. United Team of Germany tog hem flest ryttarmedaljer totalt, med två guld, tre silver och ett brons.