Under medeltiden och renässansen var en skulptör en manlig tjänare som anlitades för att utföra småjobb runt huset, särskilt i köket. Efter renässansen existerade sådana tjänare förvisso, men de började ersättas av kökspigor, och på 20-talet var skulptörerna i princip obefintliga, ersatta av en mängd moderna bekvämligheter som gjorde deras jobb föråldrade.
Arbetet med en skulptör skulle ha varit smutsigt, ansträngande och eländigt. Enligt konventionen var skulptörer längst ner i den komplexa hierarkin av hushållstjänare, och medan en skulptör officiellt skulle ha varit under ledning av köksbiträdet, förväntades han lyda order från i princip alla anställda i huset, vilket innebar att en mängd olika uppgifter kan falla under hans arbetsbeskrivning.
Ordet ”scullion” kommer från det gamla franska escouvillon, som betyder ”disktrasa”, vilket ger dig en god uppfattning om värdet av en scullion i hushållet. I köket städade grytor, stekpannor och bestick ordentligt, medan finare köksartiklar städades av högre tjänstemän. Scullions tog också hand om de mer obehagliga aspekterna av matlagning, som att skala potatis, plocka fågel, urgröpa frukt för konserver och en mängd andra uppgifter. De skulle också ha varit ansvariga för att skura köksgolven, vilket kunde bli ganska rörigt efter att ha lagat mat till ett större evenemang.
Utanför köket skurade skulptörer golv, städade eldstäder och spisar, tömde kammarkrukor och utförde andra småsysslor. Scullions förblev vanligtvis ur vägen för de boende i huset, och de skulle inte ha haft rätt till livré. Som en allmän regel skulle de flesta skulptörer ha strävat efter jobb längre upp i leden, där de skulle kunna få tillgång till förmåner som kasserade ljusstakar, kasserad mat och så vidare, som de i sin tur kunde använda, byta eller sälja.
Ett annat viktigt jobb för skulptören var tvätt. På medeltiden var det ingen trevlig uppgift att tvätta. Plagg, lakan, trasor och allt annat som skulle tvättas skulle behöva kokas över öppen eld i en stor vattenkokare, röras om med tunga paddlar och rengöras med hårda tvålar gjorda av lut. När tvätten väl var fuktig och extremt tung behövde den sköljas, vridas ur och sedan hängas på torklinor. Ofta krävde uppgiften flera skulptörer för att manipulera de tunga vattenkokarna och det fuktiga materialet, och de riskerade brännskador från ånga, kokande vatten och elden i processen.