Brostrom-proceduren är en kirurgisk operation som görs på en patient för att reparera ligament som slitits sönder under en vristskada. De flesta vristskador är milda och kan svara på konservativ behandling. Om dessa skador inträffar ofta kan patienten behöva genomgå Brostrom-proceduren för att stabilisera fotleden.
En stukad fotled uppstår när fotleden rullar utåt medan fotsulan vänds inåt. Dessa skador kan uppstå hos idrottare som deltar i sporter som basket, fotboll eller fotboll. Dansare kan också vara utsatta för stukade fotledsskador, men alla aktiva vuxna eller barn kan också drabbas av denna typ av skada.
Det finns fyra ligament som ger stöd åt fotledens ben. Två av dessa ligament, anterior talofibulär (ATFL) och calcaneofibulär (CFL), är mer benägna att skadas under en vristvrickning. Vristskador klassificeras som milda, måttliga eller svåra, baserat på om ligamenten är sträckta eller slitna.
När en kraftig stukning har inträffat har både ATFL- och CFL-ligamenten slitits sönder. Patienten kan uppleva smärta, svullnad och inte kunna lägga vikt på fotleden. Tidig behandling för dessa svåra stukningar är vanligtvis vila, is, kompression och höjd. När svullnaden har avtagit kan patienten behöva stödja eller stödja fotleden så att läkningen kan börja.
Med tiden, om en patient drabbas av flera allvarliga stukningar, kan fotleden bli instabil. Patienten känner att fotleden kan ge ut när som helst. Detta kallas kronisk lateral fotledsinstabilitet och patienter med detta tillstånd kan kvalificera sig för Brostrom-proceduren.
Brostrom-proceduren utförs medan patienten är under narkos. Ett snitt görs på utsidan av fotleden. Kirurgen skär och förkortar både ATFL- och CFL-ligamenten och syr ihop ändarna av ligamenten igen. Detta stramar ligamenten och ger mer stöd för fotleden. Patienter bör uppleva färre vristskador efter Brostrom-proceduren.
Patienter som har genomgått denna operation måste initialt bära en skena för att hålla fotleden immobiliserad. Patienten kan instrueras att inte lägga någon vikt på fotleden under en period av två veckor. Efter två veckor kan patienten ha ett gånggips. Återgång till aktivitet görs sedan gradvis och kan innefatta milda stretchövningar. Fullständig återhämtning kan ta från tre till sex månader.