Synnerven är en stor kabel som består av ganglioncellsaxoner, som fungerar som en viadukt som leder visuell information från näthinnan till hjärnan. Flera sjukdomar, som glaukom, kan skada synnerven och orsaka permanent blindhet. Synnervens regenerering återställer skadade axoner i synnerven så att synen återgår. Regenerering av synnerven är för närvarande omöjlig hos människor, men forskningen inom detta område har avancerat avsevärt under de senaste åren och flera lovande idéer finns. Att bygga nervtransplantat och manipulera enzymer och andra molekylära komponenter som är involverade i celltillväxt är några av de tekniker som undersöks för att försöka konstruera optisk nervregenerering.
Det finns inga nerver i det centrala nervsystemet, som inkluderar hjärnan, ryggmärgen och näthinnan, som regenererar. Nerver i andra delar av kroppen är dock kapabla att regenerera. Hos råttor främjade transplantation eller transplantation av perifera nervceller på en skadad synnerv nervregenerering, en teknik som kan fungera även hos människor. Forskare arbetar på en konstgjord gel eller polymer, baserad på de perifera nervtransplantaten, som kan placeras på en skadad synnerv för att fungera som byggnadsställningar eller en guide för axonerna att utnyttja för regenerering.
Pusslet med optisk nervregenerering kommer troligen att lösas, åtminstone delvis, genom att manipulera molekylära vägar i kroppen, och flera lovande idéer på detta område involverar fosfatas- och tensinhomologgenen (PTEN), den hjärnhärledda neurotrofiska faktorn (BDNF) ) gen och en tillväxtfaktor som kallas onkomodulin. Hos människor är PTEN-genen en bit genetiskt material som innehåller instruktioner om hur man gör PTEN-enzymet, som är en nyckelfaktor för att stoppa celltillväxt. Förhoppningen är att om PTEN-enzymet kan blockeras, kommer axonregenerering att vara möjlig. BDNF är en tillväxtfaktor som uttrycks av BDNF-genen och är viktig för neuronal utveckling i synnerven. Överproduktion av denna tillväxtfaktor genom genterapi har resulterat i regenerering av nervförbindelser hos möss.
Onkomodulin är en celltillväxtfaktor som, när den sattes till en skål med retinala nervceller, praktiskt taget fördubblade tillväxten av axonerna. När onkomodulin placerades på skadade synnerver hos råttor, tillsammans med en kemikalie som förstärker effekterna av onkomodulin, blev resultatet en signifikant ökning av synnervens regenerering. När forskarna väl kan få axonerna att regenerera måste de sedan få dem att växa till rätt ställen och göra rätt anslutning för att den visuella informationen ska kunna överföras till hjärnan, så att få axonerna att växa är bara en en del av det mycket komplexa pusslet med synnervergenerering.