Termen ”inbäddad Linux®” kan användas för att beskriva vilken variant som helst av operativsystemet Linux® med öppen källkod som körs på ett inbäddat datorsystem – en ändamålsdriven enhet eller plattform integrerad i en större övergripande produkt, såsom en hemelektronikenhet eller -del av utrustning. Den modulära arkitekturen hos Linux®-kärnan tillsammans med stöd för en mängd olika mikroprocessorer och andra typer av hårdvara har gjort systemet populärt inom inbäddade datorer. Linux® kan dock drabbas av en prestandanackdel i vissa scenarier eftersom det behöver ytterligare programvara för att fungera som ett realtidsoperativsystem (RTOS), ett krav för vissa inbyggda system. Trots detta har en mängd anpassade Linux®-distributioner använts för inbyggda system, allt från mobiltelefoner till avioniktestutrustning.
En inbyggd dator skiljer sig från en persondator (PC) genom att det inbyggda systemet är designat eller konstruerat för ett eller flera specifika ändamål, medan PC:er är avsedda för en lång rad funktioner. En inbyggd dator kan designas med den minsta prestanda som krävs för att uppfylla dess specifika mål, vilket resulterar i en lätt och mycket effektiv datorplattform. Kategorin spänner över ett brett utbud av datorenheter, från hemelektronikenheter till flygelektronikutrustning till rovers och rymdfarkoster som utforskar solsystemet. Precis som vilken dator som helst är dock ett inbäddat systems hårdvara värdelös utan en mjukvaruplattform, och i många fall är den valda mjukvaruplattformen någon form av inbäddad Linux®.
Linux® har visat sig populärt inom ett antal inbäddade datorområden på grund av dess höga nivå av anpassning och flexibilitet, tillsammans med olika hårdvarustöd. Linux®-kärnan har en modulär arkitektur, vilket innebär att en designer eller ingenjör endast kan välja de drivrutiner och programvara på hög nivå som behövs för ett visst system. Stöd för en mängd olika mikroprocessorarkitekturer är också en viktig fördel som erbjuds av inbyggd Linux® eftersom inbyggda system kan använda en mikroprocessor som skiljer sig ganska mycket från de som finns i datorer. Som ett mjukvaruprojekt med öppen källkod kan Linux® också användas utan de restriktioner och royalties som kan finnas i kommersiella erbjudanden.
Inbyggda system kräver ofta ett realtidsoperativsystem – ett operativsystem som kan svara på händelser inom en mycket kort tidsperiod. Eftersom Linux®-kärnan inte utformades med realtidsprestanda i åtanke, måste ytterligare programvara köras ovanpå kärnan för att tillhandahålla denna funktionalitet. Detta är en potentiell nackdel för användningen av inbäddad Linux® eftersom denna extra programvara förbrukar mer resurser.
Vissa versioner av inbäddad Linux® kan byggas nästan från grunden, medan andra är något modifierade versioner av befintliga distributioner. Både kommersiella och icke-kommersiella organisationer erbjuder sina egna förbyggda distributioner riktade till tillverkare och designföretag. Mobiltelefoner och mediaspelare, till exempel, använder vanligtvis vanliga varianter av inbyggd Linux®. Datorkiosker eller nätverksapparater kanske bara använder en något modifierad version av en stationär Linux®-distribution.
Inom områden med höga krav på realtid eller prestanda är slutanvändaren ofta mycket involverad i utformningen av systemet. National Aeronautics and Space Administration (NASA), till exempel, skaffar Linux®-programvara från externa leverantörer, men sätter riktlinjer som leverantörerna ska följa. Andra organisationer, som företag som tillverkar flygelektroniktestutrustning, kan välja att utveckla sin egen smak av inbyggd Linux®.