Centralmakterna var en av de sidor som var inblandade i första världskriget. Centralmakternas medlemsnationer kämpade mot trippelententen, även känd som de allierade makterna, och resultatet av kriget gynnade i slutändan trippelententen. Rötterna till alliansen mellan de nationer som kämpade på den förlorande sidan i första världskriget ligger på 1870-talet, och flera av dessa nationer var också återigen involverade på den förlorande sidan i andra världskriget, i vissa fall för att de invaderades och ockuperade.
I slutet av 1870-talet gick det tyska riket samman med det österrikisk-ungerska riket och Italien för att bilda en hemlig allians känd som Trippelalliansen. Efter mordet på ärkehertig Ferdinand och första världskrigets utbrott 1914 uppmanade Tyskland medlemmar av Trippelalliansen att gå samman för att slåss mot kungariket Serbien. Italien avböjde och bytte sida för att slåss med de allierade makterna.
Allt eftersom kriget fortskred gick kungariket Bulgarien och det osmanska riket med i kriget på Tysklands sida. Dessa centralmakter var idealiskt belägna för att ge förödande militära slag på flera fronter under hela kriget, eftersom de var placerade mellan flera nyckelmedlemmar i de allierade makterna. Kriget rasade från 1914 till 1918 och avslutades officiellt med Versaillesfördraget 1919.
Efter krigets slut togs åtgärder för att demilitarisera centralmakterna och minska deras politiska och ekonomiska inflytande. Detta gjordes skenbart för att stävja deras förmåga att engagera sig i krig igen, även om det också var utformat för att straffa dessa nationer och deras medborgare för deras inblandning i kriget. Med utbrottet av en global depression på 1930-talet tog radikala politiker makten i några av de nationer som var involverade i centralmakterna och satte scenen för andra världskriget.
Den politik som var involverad i första och andra världskriget ligger djupt i europeisk historia, med långa historia av politiska och ekonomiska sammandrabbningar mellan ett antal av de inblandade nationerna. Arvet från dessa konflikter består än i dag, särskilt i Tyskland, där medborgarna fortsätter att kämpa med nazismens roll i andra världskriget. Nationer som kämpade mot varandra i början och mitten av 20-talet gick senare samman i organisationer som FN, Europeiska unionen och North Atlantic Treaty Organization, vilket skapade komplexa allianser som sannolikt inte kommer att bryta samman i framtiden.