Vad är en fältjägare?

En fältjägare är en häst som rids för rävjakt. Termen syftar inte på en specifik hästras, utan snarare på hästens funktion. En fältjägare rider till hundar, vilket innebär att hästen bär en ryttare och följer efter hundarna på jakt.

Fältjägaren bedöms på sin förmåga att hoppa och att hålla sig lugn under jakten. Den ska också kunna nå en galopphastighet som gör att den kan hänga med i fältet under jakten. Hästen måste vara en som kan kontrolleras runt hundar och andra hästar och en som sannolikt inte kommer att sparka mot hundarna.

De flesta hästar måste vara minst fem år gamla innan de börjar arbeta som fältjägare. Attribut som man letar efter inkluderar raka ben, uthållighet och säker fot. En häst måste vara ordentligt konditionerad och tränad innan den första jakten.

Den mest populära fältjägaren är Irish Hunter, även känd som Irish Sports Horse och Irish Draft Sports Horse. Den irländska jägaren är inte en specifik ras, utan en typ av häst. Det är oftast en blandning av Irish Draught, Thoroughbred och Connemara.

Fullblod och draghästar har ofta varit föredragna fästen för rävjakt. Morgan-, Arab- och Quarter-hästar har också varit populära som fältjägare. Blandrashästar, och även ponnyer med rätt förmågor, används också ofta för rävjakt.

Liksom deras ryttare, som är klädda i traditionella kläder för jakten, är fältjägarens grepp traditionell. Tack är redskapet som placeras på hästen. Det inkluderar sadel, bett och grimmor.

Den tack som bärs av fältjägare är av den engelska snarare än västerländska sorten. Den är gjord av tyngre läder än annat tyg och är inte dekorerad eller utsmyckad. Sadeln är en främre sits, ibland kallad jaktsits. Sidosadlar används inte.

Vissa fältjägare, även kallade rävjägare, är också utställningsjägare, men alla utställningsjägare används inte i själva jakten. En utställningsjägare rids på en arena och kommer att kunna hoppa vissa staket, men måste även ha utseendeegenskaper som inte krävs för en häst vars enda funktion är som fältjägare. En fältjägare måste kunna förhandla fram fot i terräng som kanske inte är möjlig för alla utställningsjägare.