En primär myndighet är ett dokument som utfärdats av ett officiellt organ som gör ett juridiskt bindande uttalande om lagen. Ett klassiskt exempel på en primär myndighet är en lag i sig. Lagstiftande församlingar är officiella organ som är behöriga att stifta lagar, och därmed blir de lagar de utarbetar primära myndigheter när de väl har publicerats och undertecknats. Däremot är en sekundär myndighet ett dokument som ger förklaringar eller kommentarer till lagen, och som inte utfärdas av ett officiellt organ.
Lagstiftning, även känd som antagen eller lagstadgad lag, är en betydande primär myndighet i många regioner och inkluderar lagstiftning som antagits på alla regeringsnivåer, från kommunala förordningar till senatens lagförslag. Utöver lagstiftning inkluderar primära myndigheter rättspraxis, fördrag och verkställande order. Alla dessa saker är exempel på formella dokument som publiceras av statliga myndigheter i syfte att skapa lagar och ge vägledning.
Rättspraxis är lag som härrör från avgöranden i domstolsärenden. I vissa rättsfall finns det en befintlig primär myndighet som en domare kan lita på för att fatta ett beslut. För andra kommer en domare att behöva tolka lagen och tillhandahålla stödjande dokumentation för att stärka den tolkningen. När detta väl skrivits upp i ett formellt beslut blir själva beslutet en primär myndighet.
Primära myndigheter är obligatoriska. Om en primär myndighet avser en situation är den bindande och måste följas. Människor som anser att en primär myndighet är föråldrad eller av tvivelaktigt värde kan välja att utmana den i en domstol eller genom den lagstiftande församlingen. Lagstiftande församlingar uppdaterar hela tiden lagen för att ta bort problematiskt material och förtydliga termer, till exempel för att ta itu med den föränderliga karaktären av hur samhället och lagen samverkar.
När människor gör juridisk forskning måste de kunna skilja på primära och sekundära myndigheter. I syfte att skriva ärendebeslut och ge juridiska rekommendationer måste en primär myndighet hittas att citera så att handlingen tål granskning. Även domare som skapar prejudikat förlitar sig på primära myndigheter i sina beslut, vilket visar hur befintlig lag stöder det beslut som domaren har fattat.
Sekundära auktoriteter är suggestiva till sin natur. De ger förtydliganden, förklaringar och tolkningar, men de anger inte själva lagen. Människor kan välja att ignorera sekundära myndigheter eller att utmana dem i sin egen juridiska skrift, vilket kan visa på problemen med en sekundär auktoritet och ge förslag på en ny tolkning.