Separationsångest kännetecknas av irrationella känslor av oro eller rädsla hos en individ som är separerad från en älskad eller vårdgivare. Det är vanligt att barn under sex år lider av dessa symtom när de är åtskilda från en förälder eller vårdnadshavare. När ett barn fortsätter att lida av separationsångest efter sex års ålder anses det dock vara en störning av många hälsospecialister. Symtom på separationsångest hos barn kan vara mardrömmar när de blir lämnade ensamma, huvudvärk och magsmärtor och försök att undvika skolan för att stanna hos en förälder. Några orsaker till separationsångest hos barn inkluderar trauma eller föräldrar som är för skyddande.
Trauma beskriver stress som kan försämra en individs funktionsförmåga. Objekt och situationer som en individ associerar med en ursprunglig källa till trauma kan leda till att känslor av rädsla återkommer. Sjukdomar som kräver sjukhusvård i tidig barndom är en vanlig orsak till trauma och kan ofta leda till separationsångest hos barn. Om ett barn förknippar att separeras från en vårdgivare med en tid av stor rädsla och osäkerhet, som till exempel sjukhusvistelse, kan separationsångesten bli extrem.
En annan typ av trauma som kan orsaka separationsångest hos barn är en älskads död. Barn förstår ofta inte döden och kan bli mer påverkade av känslor av förlust som kan få dem att känna att något dåligt kan hända när nära och kära separeras från dem, även under korta perioder. Förlust av ett husdjur kan också orsaka denna ångest.
Barn som flyttas från plats till plats kan också drabbas av separationsångest. Dessa barn kan känna att de förlorar vänner snabbt. Associationer de känner på vissa platser och inom vissa grupper kan tyckas ömtåliga för dem. En känsla av obehag och instabilitet kan visa sig i separationsångest.
Många specialister upplever att separationsångest hos barn ofta är ett resultat av en vårdgivares separationsångest. Med andra ord, om ett barn känner att hans eller hennes förälder blir orolig när det lämnar honom eller henne ensam eller med en lärare eller barnvakt, kan ett barn agera ut denna ångest. Om ett barn känner att en vårdare är orolig kan han eller hon känna att det finns en rationell anledning att vara rädd.
Ett antal barn som upplever separationsångest kommer från familjer där även nära och kära lider av ångest och andra psykiska störningar. Av denna anledning tror många experter att vissa barn kan ha biologiska dispositioner för ångest. I vissa fall kan dock separationsångest vara ett inlärt beteende.