Kvantitativ datortomografi är en form av medicinsk bildbehandling där data från en serie röntgenbilder skapar en två- eller tredimensionell modell av en del av kroppen. I allmänhet hänvisar datortomografi (CT) till praxis att använda denna typ av röntgenbilder för att skapa en mer komplett bild. Ofta förkortat QCT, termen ”kvantitativ datortomografi” särskiljer den typ av analys som används i denna metod. Kvantitativ datortomografi är vanligast inom området bentätometri, mätning av bentäthet (BMD), men den har även andra tillämpningar.
Vid kvantitativ datortomografi placerar patienten eller försökspersonen kroppsdelen som ska skannas i en CT-skanner. De flesta QCT involverar ryggraden eller en extremitet som underarmen. Vid ryggradsskanningar ligger patienten eller försökspersonen ner i skannern. Vid perifer kvantitativ datortomografi (pQCT) placerar patienten eller försökspersonen underarmen i en mindre skanner när han sitter eller står.
CT-skannern innehåller ett röntgenrör och sensor, som roterar runt kroppsdelen i ett cirkulärt eller spiralmönster. Röntgenapparaten tar en serie bilder av kroppsdelen och överför dem sedan till en dator. Speciell QCT-mjukvara analyserar bilderna och skapar en modell av det skannade området. Denna bild kan vara tredimensionell eller tvådimensionell, beroende på skannern och målet med skanningen.
Den primära skillnaden mellan kvantitativ datortomografi och andra former av datortomografi ligger i den analys som görs av datorn. I de flesta datortomografi producerar programvaran en sammansatt visuell bild som läkaren eller forskaren kan undersöka. Syftet med denna typ av visuell undersökning är att upptäcka frakturer, lesioner eller andra symtom i det skannade benet eller mjukvävnaden. QCT tar data från skannern och använder den för att generera numeriska värden för benets volym, massa och densitet.
Kvantitativ datortomografi har ett antal fördelar jämfört med andra former av mätning av bentäthet. En av de viktigaste är dess förmåga att skilja mellan kortikalt ben, som kantar utsidan av benen, och trabekulärt ben, den mjukare vävnaden som utgör mitten av benet. Trabekulärt ben är mycket mer metaboliskt aktivt än kortikalt ben, vilket innebär att de två typerna av ben ersätts i olika takt. Som ett resultat kommer de två typerna av ben att visa olika förändringshastigheter i benmineraltäthet.