Frågan om det finns olika orsaker till stamning har debatterats hårt i forskarkretsar. Sammantaget har en allmän konsensus utvecklats om att det kan finnas mer än en orsak, men alla av dem tros främst vara fysiska. Även om känslor och miljöfaktorer under barndomen kan göra problemet värre eller bättre, verkar de primära orsakerna till stamning vara relaterade till hur hjärnan fungerar medan en person talar.
Vissa studier tyder på att personer som stammar med stor sannolikhet lider av en mängd olika känslomässiga problem. Under årens lopp har det funnits många forskare som gjort en direkt koppling mellan dessa känslomässiga svårigheter och stamningsproblem. Bland många experter var det allmänt bestämt att dessa känslomässiga störningar var resultatet av sociala problem relaterade till att växa upp med stamningsproblem snarare än faktiska orsaker till stamning.
Det finns bevis som tyder på att känslomässiga svårigheter också kan förvärra ett problem med stamning som redan finns. Även personer som har genomgått terapi för att kontrollera stamning kan få en del av sina problem att återuppstå när de blir nervösa, rädda eller arga. För vissa människor är en av de primära aspekterna av stamningsterapi att lära sig att kontrollera känslor så att de kan bibehålla goda jämna talmönster.
Det har också funnits några frågor om huruvida en av orsakerna till stamning kan vara vanvård eller barnmisshandel. I vid mening tyder inte bevisen i allmänhet på att så är fallet, men experter har identifierat ett möjligt samband. Många barn har problem med stamning under sina liv, men de flesta lär sig så småningom att prata utan svårighet. Det är möjligt att barn som växt upp i svåra miljöer kanske inte får den vård de behöver för att övervinna sina stamningsproblem. Så, i huvudsak, även om ursprunget till deras stamningsproblem kanske inte är relaterat till deras uppväxt, kan svårighetsgraden av problemen vara.
Oavsett orsakerna till stamning kommer behandlingar i allmänhet att fungera bättre när de tillämpas på yngre barn. Människor som är äldre har ofta mycket svårare att övervinna stamningsproblem, även om det finns några framgångshistorier, och vanligtvis kan människor uppnå en viss nivå av förbättring. Ibland när man behandlar yngre barn innebär huvudterapin att föräldrarna totalt förändrar sina dagliga talmönster så att barnet bättre kan lära sig att tala smidigt genom att lyssna på dem. Hos vuxna innebär terapi för stamning ofta att personen lär sig ett helt annat sätt att tala.