God ekonomisk förvaltning i kyrkan innebär vanligtvis utveckling av sunda ekonomiska processer och förfaranden, anställning eller utnämning av någon som är skicklig på penninghantering för att övervaka kyrkans fonder och att följa konfessionella och församlingspolicyer när det gäller ekonomisk insyn. Dessutom bör kyrkor arbeta för att utveckla ekonomiska strategier som uppmuntrar församlingsmedlemmar att på ett ansvarsfullt sätt donera pengar till församlingen. I de flesta fall är det ingen bra idé att en kyrka lämnar ekonomin i händerna på pastorn, eftersom det kan resultera i spänningar och anklagelser om intressekonflikter. I många fall kan bindning av kyrkans ekonomitjänstemän vara ett sätt att skydda kyrkan mot ekonomisk misskötsel.
Religiösa församlingar kan ha olika strukturer, vilket i hög grad kan påverka kyrkans ekonomiska förvaltningspolitik. I allmänhet kommer dock en ekonomiskt sund kyrka att införliva både transparens och ansvarighet i sin politik. Rent praktiskt innebär det att man inte anförtror präster den kyrkliga ekonomiska förvaltningen utan istället tillsätter en ekonomisk nämnd och kanske en kyrkokassör som är ansvarig inför denna nämnd. Vissa kyrkor kan också anlita en extern revisor för att stämma av kyrkans böcker varje år. Stora trossamfund kan ha sina egna kyrkliga finansförvaltningspolicyer och kan tillhandahålla olika ekonomiska förvaltningsverktyg till enskilda församlingar för att hjälpa till att förebygga ekonomiska svårigheter och eventuell skandal.
Kyrkor ansvarar ofta för att samordna pågående insamlingsaktiviteter. Dessa aktiviteter kan inkludera att man uppmanar församlingar att utlova vissa belopp av stöd till kyrkan varje år. Pågående insamlingar kan också vara ett sätt för en kyrka att upprätthålla ett positivt kassaflöde. Det är vanligtvis en bra idé för enskilda kyrkliga kommittéer och grupper, såsom kvinnoklubbar och ungdomsdepartement, att delta i kyrkans policy för fullständig ekonomisk information i alla sina ekonomiska affärer.
Det är vanligtvis klokt för en kyrka att välja betrodda medlemmar för att sitta i en ekonomisk kommitté som är ansvarig inför både kyrkans styrelse och kyrkans föräldrasamfund, förutsatt att kyrkan har ett föräldrasamfund. Medlemmar av denna kommitté bör helst vara bekanta med ekonomi-, redovisnings- och affärsfrågor. Detta utesluter dock inte att anlita extern hjälp med ekonomi eller använda tredjepartstjänster för att regelbundet granska kyrkans böcker för att förhindra redovisningsfel. Vissa samfund kan kräva att en kyrkliga kassör eller den anställde som ansvarar för att hantera pengar eller övervaka kyrkans ekonomiska förvaltning är säkrade mot ekonomiskt bedrägeri eller stöld av kyrkliga medel. Även utan detta krav kan det fortfarande vara en god praxis att binda kyrkliga ekonomitjänstemän, särskilt i kyrkor som samlar in stora summor pengar under året.