Vatikanbanken, mer känd som Institute for Works of Religion, är en finansiell institution belägen inom Vatikanen som hanterar medel som används för välgörande och religiösa verk. En verkställande direktör sköter bankens dagliga verksamhet, inklusive investeringsbeslut och utbetalningar av medel, med hjälp av ett övervakningsråd. Denna organisation rapporterar till en kommitté av kardinaler i den romersk-katolska kyrkan, såväl som direkt till påven.
Påven Pius XII grundade Vatikanbanken 1942 för att ersätta en äldre institution. Denna organisation är inte en del av den romersk-katolska kyrkans formella hierarki och har därmed en viss grad av autonomi när det gäller hur den fattar beslut och hanterar sina medel. Även om den måste rapportera till påven och en grupp kardinaler, har den ett stort utrymme för att göra investeringar och tillhandahålla medel för olika ansträngningar för kyrkan.
Ansenliga summor flyttas genom Vatikanbanken varje år. Att ha en institution avsatt specifikt för religiös och välgörenhetsverksamhet gör det möjligt för Vatikanen att använda donatormedel och inkomster från kyrkan så effektivt och effektivt som möjligt. Ett antal välgörenhetsorganisationer som drivs av kyrkan får sin finansiering direkt från Vatikanbanken. Den verkar separat från andra ekonomiska organisationer inom kyrkan, och tillgångarna som deponeras där är inte den Heliga Stolens egendom.
Vatikanen publicerar regelbundet information om denna institutions verksamhet i en årsrapport som täcker en lång rad andra aktiviteter inom kyrkan, inklusive annan ekonomisk verksamhet. Den listar medlemmarna i övervakningskommittén offentligt och ger annan grundläggande information om organisationens struktur och funktioner. Människor som inte är anslutna till kyrkan kan inte använda den här banken som en depåinstitution och kan ha svårt att komma åt banktjänstemän om de har frågor eller funderingar om medel eller andra tillgångar som innehas av Vatikanbanken.
Denna organisation har upplevt en del skandal. Vatikanen är sin egen nation och är inte föremål för italiensk lag, även om den ligger i staden Rom. Det är inte heller medlem i Europeiska unionen och behöver därför inte följa bankstandarder som fastställts av tillsynsmyndigheter. Rättegångar mot Vatikanbanken har hävdat att den användes som ett förvar för illa vunna vinster från andra världskriget. Banken har också varit under utredning flera gånger anklagad för penningtvätt.