Ornitin är en aminosyra som produceras genom nedbrytningen av arginin, en annan aminosyra. Denna nedbrytning sker under citronsyracykeln, som är en del av den mänskliga avfallsprocessen. Under denna cykel interagerar L-aginin med enzymet arginas för att skapa både ornitin och urea. Ornitin är inte en essentiell aminosyra och spelar ingen roll i proteinsyntesen. Eftersom det är oväsentligt kan människokroppen generera det utan en extern källa.
Människor har sällan en brist på denna syra. Kött, fisk och mejeriprodukter är alla utmärkta källor till föreningen, och människokroppen behöver mycket lite av det för att fungera. Endast fem till tio gram av denna aminosyra krävs per dag för korrekt kroppsfunktion, och en typisk daglig västerländsk kost innehåller vanligtvis cirka fem gram av detta ämne. Kosttillskott behövs sällan av kostskäl, och intag av mer än tio gram per dag kan orsaka tarmbesvär.
I kroppen behövs ornitin för att skapa prolin och citrullin, som båda är viktiga för att tillföra energi till celler. Denna syra är också spekulativt kopplad till en ökning av tillväxthormon- och insulinnivåer, som båda hjälper till att bygga muskler. Av denna anledning marknadsförs ornitintillskott ofta till kroppsbyggare. Vanlig visdom säger att ornitin är dubbelt så effektivt som arginin för att stimulera tillväxthormonnivåer, och kosttillskott som innehåller båda föreningarna anses vara överflödiga. Det är viktigt att notera att inga mänskliga försök har utförts för att verifiera kopplingen mellan muskeltillväxt och denna aminosyra.
Syran används också medicinskt för att behandla patienter efter operation, eller de som har drabbats av trauma. En förening som kallas ornitin alfa-ketoglutarat (OKG), har testats i flera studier, och patienter som använde den rapporterade snabbare läkning, tillsammans med ökad aptit, jämfört med de som inte gjorde det. Denna förening har också visat sig hjälpa till att återställa brännskador. Att ta 10-30 milligram (mg) OKG efter en allvarlig brännskada resulterade i både kortare sjukhusvistelser och ökad läkning för patienterna.
En annan förening, ornitinaspartat, har använts för att behandla patienter med levercirros som också har utvecklat hjärnavvikelser. En dubbelblind studie genomfördes, där vissa patienter fick 18 gram ornitinaspartat per dag, medan andra fick placebo. De som tog läkemedlet visade signifikant förbättring av leverfunktionen efter två veckor jämfört med de som inte fick tillägget.