Kenningens roll i poesi är relaterad till att beskriva ett objekt på ett alternativt sätt för att ge en annan och ofta rikare mening för objektet till en publik. Kenning är en poetisk teknik som går tillbaka till forntida anglosaxisk och nordisk poesi. Det är väl representerat i klassiker som Beowulf och i andra fornengelsk verk.
Experter beskriver kenning som en komprimerad metafor, vilket innebär att en relationell mening uttrycks med bara några få ord. Vanligtvis använder poeter som använder kenning ett sammansatt ord, ofta med bindestreck, för att beskriva ett föremål. I en mer konventionell metafor skulle ett större antal ord behövas för att effektivt förmedla den metaforiska betydelsen. Att till exempel använda den sammansatta ordfrasen ”fiskväg” istället för ordet ”hav” är ett utmärkt exempel på kenning; här ersätter poeten en enkel betydelse med en komplex som antyder att havet eller havet är en plats som tillhandahåller transporter för havsdjur. I en konventionell metafor kan poeten behöva skriva något längre som ”en väg för fisk.”
En primär roll för kenning i poesi är att använda exempel som ovan för att beskriva ett objekt mer detaljerat. De två delarna av det sammansatta ordet representerar ofta en subjekt- och objektrelation som skapar komplexa associationer på ett kortfattat och ofta abstrakt sätt. Kenning är, i en mest grundläggande mening, ett unikt sätt att märka ett objekt för betydelsen och presentationen av ett begrepp i poesi.
Förutom att det är ett snabbare sätt att skapa metaforer är kenning också relaterat till dialekt. I många fall kan kenningens roll i poesi vara att visa upp exempel på lokal eller regional dialekt. I mer än ett fåtal språkgemenskaper är att beskriva ett enkelt objekt med en sammansatt ordfras istället för ett enda ord en del av en vanlig dialekt som kan vara obekant för personer utanför samhället. Poesi kan spegla detta genom att använda kenning, för att bekanta läsarna med hur en lokalbefolkning använder språket.
Många skulle säga att en bredare användning av denna typ av metaforiska fraser är att göra poesispråket mer levande. Många akademiker och experter inom litteratur föreslår att man använder kenning i poesi för att injicera mer tankeväckande vokabulär i ett verk. Detta tenderar att hålla en läsekrets engagerad och bidrar till attraktionskraften hos många typer av poesi, där mer tekniska ordval kan få det litterära verket att verka platt och oinspirerat.