Den antidepressiva medicinen Paxil® är märkesformen av läkemedlet paroxetinhydroklorid, som vanligtvis används för att behandla depression. Ny forskning har visat att paroxetin kan vara effektivt vid behandling av tvångssyndrom och ett antal ångeststörningar. Vid bestämning av lämplig paroxetindos att administrera måste justeringar göras som tar hänsyn till det tillstånd som ska behandlas, såväl som patientens ålder, leverhälsa och njurfunktion.
Enligt tillverkaren är standarddosen för vuxna paroxetin 20 mg av tabletterna med omedelbar frisättning som ges oralt. Medicinen ges vanligtvis på morgonen för att minska förekomsten av paroxetinbiverkningar som sömnstörningar. En ytterligare underhållsdos på mellan 20 och 50 mg kan ges på morgonen vid behov. Standarddosen av paroxetin kan omvärderas på veckobasis, även om det kan ta fyra till sex veckor från det att behandlingen påbörjats för att ge en signifikant minskning av symtomen.
Det rekommenderade behandlingsprotokollet för patienter som lider av posttraumatisk stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom eller tvångssyndrom är detsamma som för de som lider av depression. Dagsdoserna bör dock inte överstiga 60 mg inklusive underhållsdoser. Samma riktlinjer gäller även för omvärdering av dosökningar.
Rekommendationerna för behandling av panikångest är dock något annorlunda. En initial dos av paroxetin på 10 mg bör ges istället för de 20 mg som rekommenderas för andra tillstånd. En underhållsdos på upp till 40 mg kan fortfarande ges om det är fördelaktigt, även om det är viktigt att administrera lägsta möjliga effektiva dos för att minimera biverkningar och risken för beroende.
Patienter som lider av nedsatt leverfunktion bör ges endast 10 mg. Om resultat inte uppnås kan den dagliga paroxetindosen ökas med 10 mg var sjunde dag upp till en maximal dos på 40 mg. Patienter med allvarlig förlust av njurfunktion – CrCl-nivåer på 25 ml/min eller mindre – bör följa samma kur som de med nedsatt leverfunktion.
Paroxetin-läkemedlet säljs även som Sereupin®, Seroxat® och Aropax® och är en medlem av den selektiva serotoninåterupptagshämmande klassen (SSRI) av läkemedel som var föremål för stor kontrovers. Mellan åren 2000–2010 utkämpades många rättsliga strider om anklagelser om att dölja bevis avseende deras potential för beroende, viktökning, självmordstankar såväl som frågor om deras effektivitet kontra placebo. Från och med 2010 är paroxetin fortfarande den sjätte mest populära medicinen som ordinerats i USA för behandling av depression, och överträffar de farligare tricykliska läkemedlen som ersatts av det och andra SSRI-mediciner.