Banker finansierar utlåning med kapital som tas in från aktieägare, investerare, centralbanker och andra låneinstitut. En rad olika faktorer kan påverka bankens kapitalkostnad och dessa inkluderar finanspolitiska beslut, börsfluktuationer och förändringar i bankens fallissemang. När kapitalkostnaderna stiger skärper bankerna emissionskraven och konsument- och företagslån blir dyrare. Motsatsen inträffar när kapitalkostnaderna minskar, även om snabbt fallande kapitalkostnader så småningom kan orsaka inflation eftersom tillgången på pengar överstiger efterfrågan.
I många områden runt om i världen lånar affärsbanker pengar från statligt drivna centralbanker. Vanligtvis är statliga tjänstemän ansvariga för att fastställa räntorna på dessa lån inom bankerna. Under lågkonjunkturer sänker centralbankerna ofta räntorna för att göra det billigare för bankerna att låna pengar. Låga räntor överförs normalt till konsumenterna och när billiga krediter blir fritt tillgängliga ökar utgifterna och ekonomin börjar normalt ta sig ur lågkonjunkturen. Därför har statliga beslutsfattare en direkt roll i att bestämma den genomsnittliga kapitalkostnaden för banker.
Förutom att låna pengar från centralbanker och andra institutioner, samlar banker också in pengar genom att sälja aktier. Kapitaltillskotten som samlas in under aktieemissioner används ofta för att finansiera skrivningen av nya lån. Som med andra typer av aktier tenderar aktier i banker att förlora i värde under nedgångar på marknaden och stiga i värde under högkonjunktur på aktiemarknaden. Negativ press som involverar en viss institutions finansiella resultat kan också ha en direkt inverkan på företagets förmåga att skaffa kapital genom aktieemissioner. Följaktligen måste chefer som försöker göra långsiktiga förutsägelser om bankernas kapitalkostnad ta hänsyn till både finanspolitiska beslut och aktiemarknadsfluktuationer i ekvationen.
De flesta banker erbjuder en mängd olika inlåningskonton och i de flesta länder kan banker använda en del av dessa insatta summor pengar för att finansiera lån. Eftersom banker måste konkurrera om inlåningskunder, påverkas räntorna på bankkonton hos ett institut av de räntor som erbjuds av den bankens konkurrenter. Ett institut kan behöva höja sina inlåningsräntor för att avvärja konkurrens från andra banker, men bankernas investeringskostnader ökar när räntorna höjs på inlåningskonton.
I vissa länder är banker skyldiga att försäkra insatta medel. Bankerna betalar inlåningsförsäkringspremier som baseras på storleken på bankens inlåningsbas och institutets finansiella styrka. Om en bank börjar få ekonomiska problem ökar dess insättningsförsäkringskostnader. Det betyder att det blir dyrare för den banken att skaffa kapital genom att sälja inlåningskonton. I sådana situationer kan en bank välja att sälja aktier eller att låna pengar från centralbanken eftersom försäkringspremier endast bedöms på medel som lånats från kontoinnehavare.