Den mest uppenbara manifestationen av selektiv mutism hos barn är misslyckandet eller oförmågan att tala under vissa tillfällen trots förmågan att göra det hos andra. Ett barn med selektiv mutism, till exempel, kan tala öppet till ett syskon, men blir onormalt tyst när det förväntas prata med en lärare. Andra tecken på kommunikationsstörningen inkluderar blyghet, socialt tillbakadragande och besvärliga motoriska färdigheter. Patienter kan också visa ökad känslighet för buller, ångestproblem och brist på känslomässig uttrycksförmåga. Selektiv mutism hos barn kan också ha positiva tecken; studier visar att barn med sjukdomen tenderar att få högre poäng på mått på intelligens och emotionell intelligens.
Selektiv mutism hos barn märks vanligtvis först när barnet uppvisar betydande förändringar i talbeteende i olika situationer. Hos mycket små barn brukar detta komma till uttryck i skolan; speciellt när barnet uppmanas att recitera i klassen. Andra vanliga situationer som gör att barn tystnar är uppträdanden inför folkmassor och när de talas till av auktoritetspersoner. Trots barnets tystnad i dessa situationer verkar det inte ha några problem med att tala i andra.
Vissa experter tror att selektiv mutism hos barn är nära knuten till tidiga sociala ångeststörningar. Som sådan kan typiska symtom på social ångest, såsom undvikande av sociala situationer, tas som tecken på kommunikationsstörningen. Symtom kopplade till ångest inkluderar onormala nivåer av snålhet och en rädsla för allmän förlägenhet.
Andra psykologer hävdar att saker och ting är tvärtom; de tror att selektiv mutism hos barn är symtomet, medan social ångest är det underliggande problemet. Studier har visat att selektiv mutism tenderar att åtföljas av andra ångestrelaterade problem, såsom tvångssyndrom och sociala fobier. På grund av den överlappande naturen hos dessa störningar kan tecken från en fråga tas som tecken på en annan. Tendensen att undvika folksamlingar anses till exempel vara ett giltigt tecken på antingen social fobi eller selektiv mutism hos barn.
Forskare har funnit att, trots svårigheten att kommunicera, kan det finnas positiva sidor med selektiv mutism hos barn, både intellektuellt och känslomässigt. Barn med selektiv stumhet tenderar att vara mer nyfikna och uppmärksamma på omvärlden, vilket gör dem till exceptionella elever. Dessa barn är också sannolikt mer introspektiva än andra och visar en över genomsnittet förmåga att identifiera sina egna känslor och andras känslor. Experter betonar dock att dessa relationer är korrelationella, inte kausala – selektiv mutism har inte visat sig göra barn smartare, intellektuellt eller känslomässigt.