Det finns många olika format för digitala ljudfiler, alla med sina egna fördelar och nackdelar. Vissa format har funnits i många år, medan andra är nya och förbättrade. Ljudvärlden förändras nästan varje dag, eftersom fler och fler människor vänder sig till bärbara musikspelare, digitala hemmaljudsystem och digital musik för sina bilar.
Det finns tre grundläggande typer av digitala ljudfiler: okomprimerade eller ”vanliga” system, såsom WAV-formatet; format som använder en komprimeringsteknik, men förlorar absolut ingen av data i komprimeringen, så kallad förlustfri komprimering; och format som förlorar en del av originaldata, men behåller en ganska hög kvalitet, så kallad förlustkomprimering.
WAV-formatet är det vanligaste av de vanliga digitala filtyperna. Det är ett äldre format, gjort som en gemensam ansträngning mellan IBM och Microsoft som ett sätt att lägga ljudfiler på persondatorer. WAV-filer tenderar att vara mycket stora, eftersom de inte är komprimerade alls, så det är sällsynt att hitta dem där utrymmet är litet. De används där utrymme inte är ett stort problem, eller där komprimering inte är möjlig av andra skäl – standard CD-skivor, till exempel, använder en okomprimerad fil med pulskodmodulering (PCM).
MP3-formatet är förmodligen det mest kända digitala ljudformatet och är ett bra exempel på ett komprimeringssystem med förlust. MP3-formatet utvecklades i slutet av 1980-talet och hade en enorm ökning i popularitet i mitten av 1990-talet med Internets popularitet som fildelningsmedium. MP3-filer är idealiska för att dela online eller i alla sammanhang där utrymmet är mycket dyrt eftersom de kan komprimeras ner till mycket mindre storlekar än WAV-format. Kvaliteten är reducerad — de flesta MP3-filer är kodade med någonstans mellan 160 och 320 kb/s, i motsats till 1411.2 kb/s för en WAV-fil — men för många människor är förlusten av ljudtrohet omärkbar, särskilt med billiga högtalare.
AAC, eller Advanced Audio Coding, är ett annat ljudformat som har sett enorm popularitet i internetåldern. Det är ett nyare komprimeringssystem och är allmänt överens om att ha ett ljud av högre kvalitet vid samma komprimeringsnivåer som MP3. AAC kan också acceptera DRM-system (Digital Rights Management), som begränsar hur filerna kan användas eller transporteras. Det bästa exemplet på detta är Apples användning av AAC-formatet, att slå in det i deras DRM-system, FairPlay, och lägga det i sin egen behållare, med tillägget .MP4. Medan vanliga AAC-filer är kompatibla med ett brett utbud av operativsystem och enheter, är AAC-filer i ett .MP4-omslag endast kompatibla med Apples programvara och enheter.
Vorbis-formatet är ett mindre känt, men fortfarande allmänt populärt, digitalt format, liknande MP3 eller AAC. Det var tänkt som ett alternativ till MP3, när det fanns ett hot om att filtypen skulle bli ett betal-för-licensformat. Vorbis-filer suffixeras med tillägget .ogg, och i detta omslag kallas Ogg Vorbis-filer. Kvaliteten på Vorbis är jämförbar med MP3 – och vissa skulle säga att den presterar bättre i vissa situationer – men dess framgång kommer från det faktum att den inte är patenterad. Detta format är vanligtvis mest populärt bland förespråkare för öppen källkodsrörelsen.