Det finns hundratals för närvarande aktiva internationella fördrag, med deltagande från två stater till mer än 95 % av alla nationer på jorden. Många moderna fördrag administreras under FN:s beskydd. Vissa fördrag är förknippade med oberoende vakthundorgan vars uppdrag är att se till att fördraget respekteras.
Internationella fördrag går tillbaka åtminstone till 1258 f.Kr., då den egyptiske faraon Ramses II och den hetitiska monarken Hattusili III slöt ett fredsavtal i kölvattnet av slaget vid Kadesj, historiens största stridsvagnsstrid. Ursprungligen inskriven på en silvertavla, en fragmenterad lerkopia överlever till denna dag, och kan beskådas på Istanbuls arkeologiska museum.
Hundratals, om inte tusentals, internationella fördrag undertecknades i den antika världen, under hela medeltiden och renässansen, mestadels för att avsluta krig, skapa territoriella avtal och garantera ekonomiskt och militärt stöd bland allierade.
En av de mest citerade internationella fördragen idag är Genèvekonventionerna. Det har funnits fyra Genèvekonventioner, 1864, 1906, 1929 och 1949. Genèvekonventionerna handlar om behandlingen av offer på slagfältet, krigsfångar och civila under krigstid. Genèvekonventionerna tillhandahåller en diplomatisk ram för att skydda icke-stridande och tillåta återhämtning av sårade från slagfältet, av utsedda grupper som flyger med Röda Korset, Röda Halvmånen eller Röda Kristallens emblem.
Det internationella fördraget som kallas FN-stadgan etablerade FN 1945, i kölvattnet av andra världskriget. Detta följdes av Nordatlantiska fördraget 1949, som grundade militäralliansen Nato, och Londonfördraget samma år, vilket inrättade Europarådet. 1955 undertecknades Warszawapakten, en berömd allians mellan östeuropeiska stater och Sovjetunionen som hjälpte till att starta det kalla kriget.
1959 undertecknades Antarktisfördraget, som utsåg Antarktis som ett forskningsområde, förbjöd militär verksamhet där och delade upp det i skivor för flera dussin länder. År 1961 undertecknades konventionen om minskning av statslöshet, utformad för att genomföra en politik som skulle skydda människor utan nationalitet. 1963 undertecknades det berömda Partial Test Ban Treaty, som förbjöd alla kärnvapenprover förutom underjordiska, följt av Anti-Ballistic Missile Treaty 1972, utformat för att begränsa utplaceringen av ballistiska missiler, och Threshold Test Ban Treaty 1974 som förbjöd testning av alla kärnvapen med en kapacitet på över 150 kiloton. Alla dessa fördrag hade viktiga konsekvenser för det kalla kriget. 1996 sågs det omfattande testförbudsavtalet, som var tänkt att förbjuda kärnvapenexplosioner över hela världen för alla ändamål, men det har ännu inte ratificerats och kräver underskrifter av länder som USA, Nordkorea och Iran innan det träder i kraft.
Flera viktiga internationella avtal som involverar massförstörelsevapen och militär uppbyggnad har undertecknats. Dessa inkluderar konventionen om biologiska vapen, konventionen om kemiska vapen och fördraget om konventionella väpnade styrkor i Europa.