Huvudkomponenterna i en sengångsdiet är löv, frukt, trädskott och knoppar. Denna typ av mat är svårsmält och innehåller inte mycket energi, vilket är anledningen till att sengångaren har utvecklat flera egenskaper – som en långsam ämnesomsättning och en stor mage – för att hjälpa den att överleva. Sengångare har också varit kända för att äta små djur och fåglar men kan överleva utan detta proteintillskott till kosten.
Sengången är ett mycket långsamt djur som inte kan konsumera stora mängder mat. En sengångare kan stanna i ett enda träd i mer än ett år och sova i upp till 18 timmar varje dag, vilket avsevärt begränsar den tillgängliga maten. För att kompensera för detta har en sengångare en mycket långsam ämnesomsättning och håller en låg kroppstemperatur på mellan 86° Fahrenheit och 93° Fahrenheit (ungefär 30° Celsius till 34° Celsius). Detta innebär att djuret inte behöver äta mycket mat för att överleva.
Huvuddelen av en sengångsdiet består av löv, skott och knoppar av träd, som djuren vanligtvis äter på natten. Sengångare äter också frukten från träden när den är tillgänglig. Djuren behöver inte vara nära en vattenförsörjning, eftersom de får nästan allt sitt nödvändiga vatten från frukt och löv. Inom vetenskapen klassas sengångsdieten som folivor, vilket är en växtätare som främst äter löv. Sengångsdieten av löv och andra delar av träd betyder att den kan leva mycket effektivt i regnskogar, där denna mat finns i riklig tillgång.
Det har förekommit några rapporter om vissa typer av sengångare som äter insekter och andra smådjur, inklusive fåglar. Dessa sengångare har fortfarande en diet som huvudsakligen består av växter, så denna utgör bara en liten del av sengångarens totala födointag. På senare år har vissa arter av sengångare också setts äta avföring från mänskliga latriner.
Bladen, som är en viktig del av sengångens kost, ger inte mycket näringsvärde och är inte lättsmälta. Av denna anledning har sengångare utvecklat stora magar som är mycket lämpade för att bryta ner löv. Det uppskattas att det kan ta en sengångare upp till en månad att helt smälta maten den äts, vilket uppnås genom en specialiserad typ av bakterier som finns i sengångarens tarm. När som helst kan upp till två tredjedelar av en sengångares kroppsvikt utgöras av maten den bär i magen.