Nykritik är en typ av litteraturkritik som främst fokuserar på en extremt nära och analytisk läsning av texten. Detta står i motsats till de många äldre typerna av litteraturkritik, vars fokus är det historiska och sociala sammanhang som verket skrevs i och den biografiska informationen om författaren. Några av fördelarna med nykritik är att den är så nära textbaserad att den inbjuder till sammanhängande slutsatser och att analyserna i första hand fokuserar på själva litteraturen istället för på ibland främmande historiska och sociala frågor. Nackdelarna är bland annat att det kan missa viktiga detaljer om det sammanhang där verket skrevs, vilket leder till ofullständiga analyser, och att det också kan leda till oinformerade slutsatser om författarens liv inte granskas tillräckligt tillsammans med texten.
En fördel med nykritik som litterär analysmetod är att den kräver förklaring eller närläsning av texten för analysändamål. Ett litteraturverk ses som en separat enhet för sig själv. Den undersöks, analyseras och granskas för att se vilka budskap, teman och mönster som finns i själva texten. Det betyder att varje skrift som analyseras är levande, levande och full av mening eftersom alla analyser är helt baserade på själva texten.
Denna metod för kritik kan lägga märke till subtila funktioner som annars skulle kunna missas. Andra typer av kritik kanske bara fokuserar på vissa element, såsom psykologi och motivation hos karaktärer i psykoanalytisk litteraturkritik. Ny kritik kan lägga märke till saker som upprepning av vissa ord, fraser eller teman eller vilken effekt synvinkeln eller centrala konflikten har på verket som helhet.
Nackdelarna med nykritik är att den bortser från det historiska och sociala sammanhang som verket skrevs i samt författarens biografiska information. Att ignorera detta innebär att förbise det faktum att det som pågick var och när verket skrevs kan ha stor effekt på verket. Många kritiker hävdar att ett stycke litteratur inte verkligen kan skiljas från det sammanhang där det utvecklades.
Det kan också vara skadligt för seriösa analyser av ett verk att ignorera författarens liv och det inflytande som det har på verket, särskilt eftersom författare ofta väljer ämnen som är viktiga för dem eller skriver verk som är undermedvetet eller medvetet självbiografiska. Även uttryckliga uttalanden från författare från deras tal eller andra skrifter som förklarar innebörden av deras verk ignoreras i denna form av kritik. Den förnekar också det subjektiva sättet att läsa och tolka litteratur. Metoden kan också vara alltför teknisk, med fokus på rimschemats mönster i ett verk istället för den breda övergripande betydelsen, till exempel. Kritiktyper, såsom läsarens svar, sätter värde på den subjektiva upplevelsen hos enskilda läsare när de analyserar ett verk.