Offentlig upphandling är den process genom vilken statliga myndigheter och andra offentliga organ väljer och kontrakterar kommersiella företag för att tillhandahålla varor och tjänster. Detta kommer att göras som ett alternativ till att byrån eller organet själv utför tjänsten. De främsta fördelarna är minskade kostnader och möjligheten att dra nytta av specialistkompetens. I de flesta kapitalistiska länder uppfattas dessa förmåner nästan som lästa, vilket innebär att alla argument vanligtvis handlar om omfattningen och förfarandet för offentlig upphandling.
Logiken bakom offentlig upphandling är tvåfaldig. Den första stora fördelen är att den tillåter ett offentligt organ att välja mellan flera leverantörer. Detta bör skapa priskonkurrens och därmed minska kostnaderna för myndigheten och i slutändan skattebetalarna.
Det andra huvudargumentet för denna typ av upphandling är att den tillåter användning av specialister, snarare än att arbete utförs av interna anställda. Detta kan helt enkelt handla om expertis; ett kommersiellt företag har ofta bättre förmåga att identifiera, anställa och utbilda personal för en viss roll än en byrå som hanterar en rad uppgifter. Det finns också stordriftsfördelar. Ett offentligt organ som bara behöver utföra en viss uppgift i begränsad omfattning kommer inte alltid att finna det värt att investera i den typ av specialmaskiner som ett kommersiellt företag kommer att köpa, eller dra lika mycket nytta av massrabatter på material.
Vissa fördelar med offentlig upphandling är omtvistade. Den ena är tanken att att kunna välja den billigaste leverantören alltid kommer att vara det bästa alternativet. Det pågår en debatt om huruvida detta kan leda till att en leverantör utför ett arbete av dålig kvalitet eller kompromissar med säkerhetsstandarder. Som ett resultat av detta använder många offentliga myndigheter upphandlingspolicyer kända under termer som ”Best Value”. Detta kräver att organet bedömer potentiella leverantörer utifrån en rad kriterier, såsom expertis och kvalitet, snarare än bara pris.
En annan potentiell gräns för fördelarna med offentlig upphandling är förlusten av kontroll och ansvarsskyldighet. Det är möjligt att en privat entreprenör som anlitats för att utföra en uppgift kommer att underlåta att göra det i tid. Om så sker kommer det offentliga organet att få en viss ekonomisk comeback vad gäller straffklausuler, men det kommer inte att förändra det faktum att projektet inte är färdigställt. Det kan i sin tur få politiska konsekvenser för förtroendevalda.