De huvudsakliga effekterna av förhöjt bisköldkörtelhormon (PTH) är en utarmning av kalcium från benen och en förhöjd kalciumnivå i blodet, kallad hyperkalcemi. Kalcium i njurarna och urinblåsan kan också bygga upp koncentration och skapa urinblåsa eller njursten. Det finns många andra möjliga symtom på stora mängder av detta hormon, men inte alla individer upplever eller märker dem. I allmänhet är det bästa sättet att fastställa förekomsten av förhöjd PTH att testa för det och jämföra testresultaten med blodkalciumnivåer. Detta kan leda till ett beslut om hur sjukdomen ska behandlas.
PTH fyller flera viktiga funktioner i kroppen. Det extraherar kalcium som lagras i ben och omfördelar det till blodet. Hormonet hindrar samtidigt blåsan och njurarna från att göra sig av med för mycket kalcium, så att en stabil nivå av mineralet bevaras. När bisköldkörtlarna fungerar som de ska slutar PTH produceras tills kroppen behöver mer kalcium. Förhöjt bisköldkörtelhormon betyder att körtlarna producerar för mycket och ignorerar signalerna om att blodkalcium också är förhöjt.
När paratyreoideahormon är närvarande i överskott, börjar det beröva benen på extra kalciumdepåer. Detta har en uttalad effekt på benmassa och bentillväxt, och om odiagnostiserad hyperparatyreos kvarstår kan osteoporos uppstå. Njurarna kanske inte heller kan avskaffa överskott av kalcium, vilket resulterar i utveckling av smärtsamma urinblåsa eller njursten.
Dessutom uppstår hyperkalcemi, vilket inte alltid resulterar i patientsymptom. Högt kalcium kan ibland orsaka märkbara effekter. Bland dessa är ökad urinering och törst, kräkningar eller illamående, förstoppning och trötthet. Vissa personer upplever dessutom depression, ömma muskler eller minskad aptit.
Om det förhöjda bisköldkörtelhormonet inte märks kan andra farliga symtom på hyperkalcemi uppstå. I svåra fall kan hjärtrytmrubbningar uppstå. Alternativt kan extra kalcium orsaka neurologiska symtom, som extrem förvirring eller koma.
Det är ganska lätt att testa för förhöjt bisköldkörtelhormon. Ett enkelt blodprov som kan kräva 8 till 10 timmars matavhållsamhet kan utvärdera PTH. Samtidigt kan serumkalciumnivåer också kontrolleras för att hjälpa till att fastställa orsaken till att bisköldkörteln inte fungerar som den ska.
Vanligtvis finns det två potentiella orsaker till förhöjt bisköldkörtelhormon. Tillväxt på bisköldkörtlarna kan göra att PTH-produktionen blir onormalt hög. Alternativt kan vissa sjukdomar som njurdysfunktion påverka hur väl körtlarna fungerar.
Att ta bort en tillväxt kan normalisera PTH. Om hela bisköldkörtelstrukturen måste tas bort, vilket sällan är nödvändigt, skulle patienterna behöva ta extra kalcium, eftersom de då skulle sakna det hormon som behövs för att få detta ämne från ben. Behandling av underliggande njursjukdom eller andra potentiella yttre orsaker kan också minska förhöjt bisköldkörtelhormon.