Vilka är de vanligaste biverkningarna av klorokin?

Klorokin är ett receptbelagt läkemedel utformat för att förhindra malariainfektion och behandla befintliga fall. Det har visat sig vara mycket effektivt som malariamedel, men risken för biverkningar är relativt hög jämfört med liknande mediciner. En patient kan uppleva klorokinbiverkningar som illamående, kramper och kräkningar inom några timmar efter att ha påbörjat en kurs med läkemedlet. Allvarliga biverkningar som kan innebära synförlust, luftvägskonstriktion och svimning är mindre vanliga men kan bli livshotande utan omedelbar medicinsk vård.

Läkare är inte helt säkra på hur klorokin fungerar i kroppen, vilket gör det svårt att förutsäga sannolikheten och typen av biverkningar som kan uppstå. De vanligaste biverkningarna av klorokin som rapporterats av patienter som tar läkemedlet för att förhindra malaria inkluderar magbesvär, magkramper, diarré, illamående och kräkningar. Vissa människor upplever huvudvärk, yrsel och sömnsvårigheter. Lätt kliande hudutslag som liknar psoriasis kan också utvecklas.

När klorokin tas för att behandla en aktiv malariainfektion, kan en patient uppleva gastrointestinala biverkningar. Dessutom är synförändringar ganska vanliga klorokinbiverkningar när det används som ett aktivt behandlingsmedel. En person kan ha gradvis dämpande syn eller se spontana blixtar av ljust gult och rött. Ögonen kan bli mycket känsliga för solljus och ha svårt att fokusera på närliggande föremål. I sällsynta fall inträffar total synförlust som kan eller inte kan vara reversibel. Synproblem kan åtföljas av hörselnedsättning, svindel och ansiktsspasmer.

Allergiska reaktioner mot klorokin är sällsynta, men komplikationer kan vara allvarliga. Inom timmar och ibland minuter efter att ha tagit en dos kan en allergisk person uppleva ett utbrett hudutslag som gör att smärtsamma, brännande, kliande nässelfeber får utbrott. Luftvägarna kan bli sammandragna till den grad att andning och sväljning blir mycket svårt. Om hjärnan påverkas kan förvirring, muskelspasmer och anfall uppstå.

En patient som upplever milda klorokinbiverkningar bör fortsätta att ta medicinen enligt anvisningarna och boka ett möte med sin läkare. En läkare kan utföra en serie blod- och bildundersökningar för att kontrollera eventuella njur- eller leverskador och sedan överväga behandlingsalternativ. I de flesta fall kan en patient helt enkelt sluta ta läkemedlet och påbörja en kurs med liknande malariamedicin för att få slut på de obekväma klorokinbiverkningarna. Akutbehandling bör sökas vid överdosering, allergisk reaktion eller allvarliga synförändringar så att läkare kan ge intravenösa vätskor och antiinflammatoriska läkemedel. Diuretika som ammoniumklorid kan ges för att hjälpa till att rena kroppen från klorokin.