Traditionella och alternativa terapier för dyslexi finns, men den vanligaste behandlingen innebär handledning och undervisningstekniker för att hjälpa ett barn att anpassa sig till inlärningssvårigheter. Alternativa terapier för dyslexi kan eller kanske inte fungerar, och väcker kontroverser i vissa medicinska kretsar. De inkluderar balans- eller rörelseterapi, musikterapi, synterapi och näringsterapi. Dessa alternativa terapier för dyslexi orsakar vanligtvis ingen skada för ett barn med inlärningssvårigheter och kan i vissa fall minska symtomen.
Den vanligaste behandlingen av dyslexi innebär en kombination av undervisningsmetoder via specialpedagogiska resurser. En lässpecialist som använder dessa terapier för dyslexi använder vanligtvis phonics för att lära ett barn att skilja ljud från enskilda bokstäver som förekommer i ord. Att läsa högt kan hjälpa barnet att känna igen hur bokstäverljud bidrar till ords ljud.
Balans- eller rörelseterapi för dyslexi bygger på konceptet med primitiva reflexer som kvarstår efter ett barns första år. Dessa reflexer utvecklas i livmodern, såsom diningsreflexen, för att möjliggöra överlevnad under de första månaderna av livet. Utövare som använder rörelseterapi för dyslexi tror att sekundära reflexer, såsom stor och liten motorisk kontroll, inte utvecklas hos barn med inlärningsstörningar. De använder rörelse som speglar medfödda primära reflexer för att främja neurologisk tillväxt av sekundära reflexer.
Synterapi för dyslexi kan innefatta att täcka ett öga medan ett barn läser för att förbättra spårningen när ögat färdas från vänster till höger över en sida. Detta kan vara användbart om båda ögonen misslyckas med att arbeta tillsammans eller för att ta itu med svaga ögonmuskler. Vissa synterapier för dyslexi inkluderar ögonövningar för att stärka visuella muskler som används för att spåra ord och meningar.
Speciella färgade linser representerar en annan form av synterapi. En lugnande färg, som blå, kan skapa balans i det autonoma nervsystemet och öppna synfältet för att förbättra det perifera synet. Denna metod kan användas i kombination med små elektriska strömmar som administreras till ögat för att förbättra cirkulationen och stimulera bättre syn.
Ljudterapi för dyslexi, även kallad musikterapi, syftar till att förbättra lyssningsförmågan för att främja bättre identifiering av ljud i ord. Dessa tekniker främjar tanken att bättre tal leder till förbättrade läsförmåga hos barn med hörselbearbetningsstörningar. Koncentrationen kan också förbättras med musikterapi.
Barn med dyslexi upplever problem med läsning, skrivning och stavning. Hjärnan bearbetar inte skriftlig information ordentligt, inte ens hos barn som är mycket intelligenta. Störningen kan vara kopplad till genetik eftersom den ofta finns i familjer. Exponering för kemikalier kan också bidra till dyslexi.
Tidiga tecken på dyslexi inkluderar försenat tal och problem med att komma ihåg nya ord. Ett litet barn med sjukdomen kanske inte kan följa instruktioner som involverar mer än ett steg. Barn i skolåldern har vanligtvis svårt att urskilja enstaka ord genom deras ljud. De kan vända om bokstäverna B och D, eller skriva ord baklänges. Diagnos uppstår vanligtvis efter testning av en lässpecialist.