En prolog är en inledande del av ett litteraturstycke. Vissa prologer kan börja med att ge läsaren bakgrundsinformation som är relevant för berättelsen. Andra typer kan dock ge läsaren framtida information, och berättelsen kommer så småningom att leda fram till händelserna som beskrivs i prologen. En prolog kan också vara skriven i en annan synvinkel än resten av berättelsen.
Författare använder ibland prologer för att introducera ett stycke litteratur. Alla typer av prologer liknar vanligtvis noveller, men de knyter an till den större berättelsen som följer. Dessa finns vanligtvis i början av romaner.
Historiska prologer är en av de fyra huvudtyperna av prologer, och dessa ger vanligtvis bakgrundsinformation om bakgrunden till en berättelse. Dessa kan användas för att beskriva senaste eller avlägsna tidigare händelser. Berättelser som utspelar sig i en annan tid eller plats kan dra nytta av dessa typer av prologer, och de används ofta i historiska eller science fiction-romaner.
En annan av de vanligare typerna av prologer som beskriver tidigare händelser är den tidigare protagonistprologen. Denna typ av prolog beskriver en viktig händelse som hände huvudpersonen tidigare. Författare använder den här typen av prolog för att hjälpa läsarna att förstå varför huvudpersonen är som han är. Till exempel, om en författare börjar en berättelse om en enbent man, kommer läsarna sannolikt att bli förvirrade över varför han bara har ett ben. Istället kan författaren skapa en kort prolog som beskriver olyckan där huvudpersonen tappade benet.
Andra prologer kan också ställas i framtiden, istället för det förflutna. Dessa typer av prologer beskriver vanligtvis händelser som äger rum efter berättelsens huvudintrig. Händelserna som beskrivs kan antingen hända efter hela berättelsen eller någonstans nära mitten eller slutet av berättelsen. Läsare är då vanligtvis tillräckligt intresserade för att fortsätta läsa berättelsen för att ta reda på varför dessa händelser hände.
Vissa prologer erbjuder också en annan synvinkel än resten av berättelsen. Dessa kan spelas in antingen i det förflutna eller nuet, men de måste erbjuda en annan karaktärs synvinkel, förutom huvudpersonen. De kommer ofta att ge läsaren information som huvudpersonen inte får reda på förrän senare. Dessa är vanligtvis vanligare i kriminal- eller mysterieromaner, och de är vanligtvis skrivna ur brottslingens synvinkel.