Personcentrerad terapi är en typ av psykologisk terapi utifrån det humanistiska perspektivet. Detta tillvägagångssätt hävdar att varje person är medfödd bra, men kan vara felaktigt påverkad av miljöfaktorer. Personcentrerad terapi kallas också för klientcentrerad terapi, icke-direktiv terapi eller Rogeriansk terapi, efter psykologen Carl Rogers som utvecklade den. Det finns tre typer, eller utvecklingsfaser, av personcentrerad terapi: icke-direktiv psykoterapi, reflekterande psykoterapi och upplevelsebaserad terapi.
Ickedirektiv psykoterapi anses vara fas ett av personcentrerad terapi. Denna fas ger terapeuten förmågan att närma sig patienten tillåtande vilket resulterar i att patienten känner sig accepterad. Detta är huvudmålet med ickedirektiv psykoterapi, och den är utformad för att hjälpa patienter att uppnå klarhet och insikt i sina liv. Terapeuten uppnår acceptans genom att behandla patienten med ovillkorlig positiv hänsyn (UPR) – en typ av icke-dömande beteende som terapeuten skildrar mot patienten som får honom att känna sig accepterad.
Den andra fasen av personcentrerad terapi är reflekterande psykoterapi. En patient i denna fas tillåts utveckla överensstämmelse mellan den ideala självuppfattningen, hur en person önskar att vara, och den verkliga självuppfattningen, hur personen faktiskt är. Terapeuter åstadkommer detta genom att återspegla de känslor som patienten visar, vilket får patienten att känna sig bekväm och förtroendefull. Huvudmålet i denna fas är tillit; patienten måste lita på terapeuten för att någon typ av psykoterapi ska sluta med framgång.
Målet för terapeuten under upplevelsebaserad terapi, den tredje fasen av personcentrerad terapi, är att skapa en trygg relation så att patienten kan värdera interna behov och förstå känslor. Terapeuter kan använda empati, den korrekta medvetenheten om patientens känslor, för att skapa denna relation. Under denna fas fokuserar terapeuten på patientens självförverkligande – hans önskan att uppfylla sin potential – genom att uppmuntra honom att uppleva och uttrycka sina känslor snarare än att förtränga dem.
Personcentrerad terapi har uppnått framgångsrika resultat hos patienter som lider av psykiska störningar inklusive schizofreni, depression och missbruk. Denna form av terapi används ofta i enskilda fall såväl som i gruppterapi och familjeterapi. Om den utförs på lämpligt sätt kan personcentrerad terapi resultera i att patienten får högre självkänsla och en positiv syn på livet. Efter framgångsrik behandling kan patienter verka öppna för förändringar och nya upplevelser oavsett deras psykiska sjukdom. Den stabila relation och tillit de bygger med sin terapeut hjälper patienter att uppnå stabilitet och tillit i andra relationer.