Även om det för närvarande inte finns något botemedel mot multipel skleros, finns det många källor till multipel sklerosterapi tillgängliga för att lindra dess symtom och bromsa utvecklingen. De vanligaste terapeutiska interventionerna inkluderar läkemedelsterapier, men många andra terapier finns också tillgängliga. Plasmautbyte, till exempel, används ofta; vissa patienter finner också lindring genom alternativ multipel sklerosterapi, inklusive rådgivning, akupunktur och bigiftsterapi.
Det finns två vanliga typer av läkemedel som ordineras för behandling av multipel skleros. Den första typen används för att behandla symtomen på multipel skleros, och den andra används för att bromsa sjukdomens utveckling. Beta-interferon, Glatiramer, Natalizumab och Mitoxantron är de läkemedel som oftast skrivs ut för att bromsa utvecklingen av multipel skleros.
Beta-interferoner ordineras vanligtvis för dem som upplever mer än ett skov per år, även om det också kan användas för dem vars återhämtning från ett skov också är onormalt långsam eller svår. Det kan också förskrivas till en patient vars MRI visar en ökning av lesioner, även om de är asymtomatiska. Glatiramer, å andra sidan, är en injektion som ordineras för dem som lider av skov-remitterande MS. Det ges dagligen och är utformat för att minska frekvensen av attackerna.
Natalizumab och Mitoxantron har båda en större potential för allvarliga biverkningar än Beta-interferoner och Glatiramer, och är som sådana vanligtvis reserverade för dem som inte svarar på andra mediciner. Natalizumab är en injektion som ges intravenöst en gång i månaden på ett infusionscenter. Det skrivs sällan ut eftersom det ökar patientens risk att utveckla progressiv multifokal leukoencefalopati, en hjärninfektion utan behandling eller bot som leder till allvarlig funktionsnedsättning eller dödsfall. Ett annat alternativ för dem som inte svarar på traditionella behandlingar är Mitoxantron, en typ av kemoterapi som administreras intravenöst var tredje månad.
Förutom att bromsa utvecklingen av MS kan läkare också använda läkemedelsbehandlingar för att minska symtomens svårighetsgrad. Ett sådant alternativ är användningen av kortikosteroider, administrerade oralt eller intravenöst, för att minska längden och styrkan av attackerna. Muskelavslappnande medel används också ofta för att lindra symtom, och läkemedel som amantadin eller modafini kan administreras för att minska patientens trötthet.
Plasmautbyte kan också användas i multipel sklerosterapi. Under ett plasmautbyte avlägsnas patientens blod och blodkropparna separeras från plasman. Plasman ersätts sedan av en plasmaliknande lösning, kombinerad med blodkropparna, och sätts tillbaka i patientens kropp. Som en förebyggande åtgärd kan patienter också ordineras arbets- eller sjukgymnastik för att hjälpa dem att fortsätta att fungera självständigt i sitt dagliga liv så länge som möjligt. Rådgivning kan också rekommenderas för att hjälpa patienter att hantera depression, ångest och andra psykiska problem som ofta drabbar dem som kämpar med den kroniska sjukdomen.
Vissa patienter kan också finna lindring i alternativ multipel sklerosterapi. Några av dessa behandlingar inkluderar akupunktur, stresshantering, massage och bigiftsterapi. Bigiftsterapi är en alternativ behandling där patienten blir stucken av bin. Vissa forskare tror att binas gift kan hjälpa till att minska smärta och muskelsvaghet och samtidigt öka koordinationen.