En kompass är en enhet som kan bestämma en riktning på jorden, vanligtvis används för navigering. En kompass kan riktas mot antingen magnetisk nord eller sann nord, eller ibland till en godtycklig riktning baserat på platsen för himlakroppar. Magnetisk nord är riktningen för nordspetsen av jordens magnetfält, medan sann nord är riktningen i vilken jorden roterar.
Den vanligaste typen av kompass är en magnetisk kompass, som används för att fastställa riktningen för magnetisk nord. En magnetisk kompass görs genom att placera en bit av magnetiserat järn eller stål i en inställning med låg friktion så att den får röra sig fritt. I de flesta kompasser är metallstyckets norra ände markerad, oftast med röd färg, så att alla riktningar kan fastställas.
Användningen av den magnetiska kompassen kan spåras tillbaka så långt som till 4-talet f.Kr. Kina, där en typ av magnetit känd som lodestone användes som ett verktyg i en typ av spådommagi som kallas geomancy. Kineserna behärskade användningen av magnetiskt järn för navigering i början av 12-talet, och dess användning spred sig snabbt till Europa och utanför. I början av 13-talet använde araberna den magnetiska kompassen i navigering, och i början av 14-talet hade en italienare skapat vad som skulle kunna kännas igen för moderna ögon som en sjömanskompass.
En gyrokompass är en speciell typ av kompass som utvecklades i slutet av 19-talet, som fastställer sann nord, snarare än den något mer ombytliga magnetiska norden. En gyrokompass är i grunden ett mycket snabbt snurrande hjul eller boll, som använder lagen om bevarande av rörelsemängd och rotationen av jordens axel för att peka mot sann nord. Gyrokompassen används ofta på stora fartyg och i andra situationer där en mer exakt avläsning av norr krävs.
En astrokompass är en annan typ av kompass som kan hitta sann nord snarare än magnetisk nord. En astrokompass förlitar sig på himlakropparnas position för att hitta sann nord, vilket är användbart i ett antal situationer, särskilt vid de yttersta nord- och sydpolerna, där magnetiska kompasser blir opålitliga och gyrokompasser ofta slutar fungera. Man kräver en hel del information för att använda en astrokompass på rätt sätt, inklusive tid, datum och longitudinell och latitudinell plats, såväl som ett astronomiskt sjökort som en nautisk almanacka. Med tanke på denna information kan en person fixa till en känd stjärna och bestämma den exakta riktningen för det sanna norr.
I den digitala eran blir solid state-kompasser också allt vanligare. Dessa använder ett antal elektroniska magnetiska sensorer som beräknar den exakta riktningen som kompassen pekar.
GPS-kompasser ersätter snabbt många traditionella kompasser för personligt bruk, även om de flesta fartyg och militära operationer har en gyrokompass eller magnetisk kompass till hands om en GPS inte kan fånga upp tillräckligt med satelliter. GPS-kompasser använder satelliter i en geosynkron bana över jorden för att urskilja bärarens exakta position och riktningen de är på väg. På grund av GPS-kompassens enkla användning och relativa tillförlitlighet föredrar många vandrare och förare den. Som med all elektronik är dock GPS-kompassen mottaglig för ett antal problem, och det rekommenderas att de flesta vandrare har en reservform av navigering tillgänglig också.