Internationella handelsmodeller kan spåras tillbaka åtminstone till teorin om absoluta fördelar som lagts fram av Adam Smith. Denna teori visade att det var fördelaktigt för ett land att specialisera sig och engagera sig i internationell handel om det kunde producera vissa varor mer effektivt än sina handelspartner. Denna teori utvecklades vidare av David Ricardos komparativa fördelsteorin, som visade att ett land borde specialisera sig på de varor i vars produktion det var jämförelsevis effektivt. Ricardos teori har förfinats ytterligare på senare tid för att producera neo-Ricardiansk teori som använder färre antaganden än den ursprungliga teorin. Andra viktiga internationella handelsmodeller inkluderar Heckscher-Ohlin-teorin, som betonar vikten av produktionsfaktorer i ett land, och gravitationsteorin, som tittar på handelspartners storlek och närhet.
Medan Smith bara visade att internationell handel var fördelaktigt under vissa specifika omständigheter, visade Ricardos teori att det alltid är vettigt för ett land att specialisera sig på att producera de varor och tjänster där det är jämförelsevis mest effektivt. Denna specialisering ökar produktiviteten och ökar landets totala produktion. Ett land behöver inte ha en absolut fördel när det gäller att producera varor förutsatt att alternativkostnaden för att producera varorna är lägre än dess handelspartners för att producera samma varor.
Ricardos teori om komparativa fördelar använder sig av många antaganden. Till exempel antar den att den enda insatsen till industriell produktion är arbetskraft och att denna arbetskraft är rörlig mellan industrier men inte mellan länder. Moderna förbättringar av Ricardos teori har producerat internationella handelsmodeller som kan visa komparativa fördelar över en rad varor och länder, snarare än Ricardos ursprungliga modell, som använde två länder och två kategorier av varor.
Heckscher-Ohlins modell för internationell handel betonar de resurser som finns tillgängliga i varje land och betonar vikten av produktionsfaktorerna i varje land. Överflödet av faktorer som arbetskraft eller kapital i ett land avgör vilken typ av internationell handel landet ägnar sig åt. Landet producerar och exporterar varor som drar fördel av de produktionsfaktorer som finns i överflöd och kommer att importera de varor som kräver insats av produktionsfaktorer som är knappa i landet.
Internationella handelsmodeller inkluderar också gravitationsmodellen som tittar på varje lands ekonomiska massa och avståndet mellan handelspartnerna. Gravitationsmodellen kommer fram till en förutsägelse av handelsflödena mellan länderna baserat på dessa element och andra faktorer såsom den koloniala historien mellan länder som har påverkat handelsmönstren. Denna modell har viss uppbackning från empiriska observationer av transaktioner inom handelsblock såsom North American Free Trade Association.