Det finns generellt tre olika typer av hudblekningsbehandlingar. De används vanligtvis för att behandla pigmenteringsproblem, även om de i vissa kulturer bara används för kosmetiska ändamål. Den vanligaste hudblekningsbehandlingen är topisk hudblekningskräm eller gel. Den kan tillverkas av flera olika primära ingredienser och kombineras vanligtvis med solskyddsmedel och en aktuell retinoid för optimal effekt. När denna hudljusbehandling inte fungerar kan kryokirurgi och laserbehandlingar också vara alternativ.
De vanligaste aktuella ingredienserna som används för att göra huden ljusare är hydrokinon, mequinol, azelainsyra, kojinsyra och derivat av vissa mullbärsväxter. Hydrokinon, som har förbjudits i Europa för sitt eventuella samband med leukemi, hämmar hudens förmåga att tillverka melanin, vilket är det som ger huden dess färg. När dess styrka är på 2 % har den visat sig vara effektiv för att behandla pigmentproblem och reducera hudens övergripande färg. Även om den är tillgänglig i 4 % styrka, kan denna mängd hydrokinon vara farlig.
En hudljusbehandling som innehåller mequinol, som också hämmar melaninproduktionen, anses av många forskare vara ett säkrare alternativ till hydrokinon. Azelainsyra, som vanligtvis används i en styrka på 20 %, har också visat sig fungera som en hudupplysningsbehandling, även om den vanligtvis inte är lika effektiv som hydrokinon och mekinol. Kojic acid, som vanligtvis finns i asiatiska länder, är en mycket effektiv kosmetisk blekningsbehandling, även om det är ett instabilt ämne och därför kan vara dyrt. För en mer naturlig hudblekningsbehandling kan derivat av mullbärsväxten användas; det tenderar att ha samma effekt på huden som hydrokinon, men utan biverkningar. Dessa hudblekande lotioner och geler fungerar bäst när solskyddsmedel appliceras regelbundet, och hydrokinon och mequinol är bäst i kombination med en aktuell retinoidkräm.
När huduppljusande krämer inte fungerar, kan kryokirurgi – som använder flytande kväve – vara en lämplig hudupplysningsbehandling för människor av alla hudtoner. Det flytande kvävet gör att melanin stiger upp till hudens yta och sedan dras av några dagar senare. Denna behandling görs bäst på små hudområden och medför risk för ökade pigmenteringsproblem.
Laserbehandlingar har också varit effektiva när de har använts som en hudupplysningsbehandling. Även om det inte rekommenderas för personer med mörkare hud, kan det avsevärt förbättra jämnheten i hudtonen, även om det också kan ge hyperpigmentering hos vissa patienter. Laserbehandlingar är bäst för att minska mörka fläckar och rekommenderas vanligtvis inte för att bleka hela ansiktet.
Varje hudljusbehandling kan användas för olika ändamål. Krämer och geler är oftast för en övergripande ljusare effekt, medan laserbehandlingar och kryokirurgi vanligtvis används för att minska uppkomsten av mörka fläckar. Som med all kosmetisk behandling finns det vissa risker; all hudblekningsbehandling bör diskuteras med en hudläkare eller primärvårdsläkare i förväg.