Läkare använder hjärnstamtest för att bestämma den övergripande funktionsnivån inom den delen av hjärnan. Hjärnstammen styr flera funktioner som är avgörande för överlevnad, inklusive andning, hjärtfrekvens och medvetande. Det vanligaste testet är hjärnstammen auditory evoked response test. I Storbritannien, där död i hjärnstammen anses vara viktiga kriterier för att avgöra om en person rent tekniskt lever eller är död, måste ytterligare tester utföras innan man förklarar en person död.
Testet för auditivt framkallat svar från hjärnstammen använder en serie ljud för att framkalla ett svar i hjärnstammen. Under proceduren bär patienten en uppsättning hörlurar genom vilka ljuden levereras. Elektroder fästa i hårbotten och örsnibbarna mäter hjärnstammens svar på dessa ljud. Huvudsyftet med testet är att fastställa nervsystemets övergripande funktion och diagnostisera hörselproblem.
Vissa länder, som Storbritannien, definierar döden som en oåterkallelig förlust av medvetandet samt en oåterkallelig förlust av förmågan att andas. Eftersom hjärnstammen spelar en viktig roll i båda funktionerna, om den är skadad utan reparation, passar patienter ofta in på definitionen av död. Innan en patient kan dödförklaras måste en rad hjärnstamstest utföras. Dessa tester utförs av två olika läkare med flera timmars mellanrum.
Innan läkarna kan påbörja hjärnstamstesterna måste vissa kriterier vara uppfyllda. För det första måste en patients förmodade död i hjärnstammen ha en orsak, till exempel en olycka eller sjukdom som påverkar denna del av hjärnan. För det andra kan koma inte vara resultatet av något potentiellt reversibelt, såsom en överdos av läkemedel eller en metabolisk störning. Efter att dessa två huvudkriterier är uppfyllda kan hjärnstamfunktionstester påbörjas.
Det första av hjärnstamstesten innebär att ett ljus, vanligtvis ett pennljus, lyser i en patients ögon. När hjärnstammen slutar fungera verkar pupillerna fixerade och vidgade. Vanligtvis görs detta test utan någon speciell utrustning förutom ljuset. I sällsynta fall uppvisar dock patienter fortfarande tecken på pupillaktivitet trots att de uppfyller alla andra kriterier för hjärnstamdöd, och speciell avbildningsskanning eller hjärnvågstestutrustning kan användas för att fastställa orsaken till den onormala reaktionen.
Att testa hornhinnans reaktion på irritation genom att gnugga den med något slags grovt material, till exempel en bit gasväv, är vanligtvis nästa steg i serien av hjärnstamstest. Hos en patient med fungerande hjärnstam skulle denna mycket känsliga del av ögat framkalla en smärtreaktion vid beröring med gasväv. Ytterligare tester för att mäta smärtreaktionen inkluderar att bestämt nypa näsan och pressa pannan. Gagreflexen, som styrs av hjärnstammen, mäts också genom att föra in en slang i patientens hals.
Det sista testet för att fastställa hjärnstammens död innebär att patienten avlägsnas från livsuppehållande under en kort period för att se om patienten spontant börjar andas utan hjälp. Flera timmar senare måste dessa tester upprepas en andra gång av en annan överläkare för att bekräfta resultaten. Om patienten misslyckas andra gången kan läkaren lagligt förklara döden.