Det finns många typer av havsmytologi. Dessa sträcker sig från mytologiska monster till goda och dåliga omen via sjunkna städer och spökskepp. Havsmonster utgör kanske huvuddelen av havsrelaterade mytologi och sträcker sig från leviatan till sirenerna. Även om havsmytologin är kopplad till vattenmytologin, inkluderar den inte några mytologier kopplade till vattenförsörjning, sjöar, dammar och floder, utan bara till öppna hav och hav med saltvatten.
Varje polyteistisk grupp med tillgång till havet skapade en havsmytologi. Ofta centrala i dessa mytologier var gudar och gudinnor. I grekiska och romerska mytologier var gudar som Neptunus och Poseidon centrala i deras myter. En annan havsgud är Sedna från inuiternas mytologi, även om hennes natur och namn ändras från inuitgrupp till inuitgrupp. Andra havsgudar inkluderar Atlacamani, gudinnan för oceaniska stormar i aztekisk mytologi, och Ainu-guden Repun Kamui.
Havsmonster dyker också upp gång på gång i havsmytologin. Ett exempel är Leviathan, som är ett stort havsmonster synonymt med valar på modern hebreiska. Ett annat exempel är sirenen, som lockar män med sina vackra sånger enbart för att männens skepp ska förliste på stenar. Sirenen är kopplad till sjöjungfrun, en varelse till hälften människa, till hälften fisk, som är symbolen för både Warszawa och Köpenhamn. Sjöjungfruliknande varelser dyker upp i ett antal havsmytologier, inklusive som Aycayia i Neo-Taino-kulturen och Jengu i Kamerun.
Det finns otaliga myter kring spökskepp. Vissa av dem är mer realistiska än andra. En av de mest kända är myten om den flygande holländaren som den ses i den andra och tredje filmen ”Pirates of the Caribbean”. Den flygande holländaren sägs framstå i stormar som ett förebud om döden. Mary Celeste verkade vara ett försök från 19-talet att tillverka ett spökskepp när hon seglade obemannad mot Spanien med sin last och förnödenheter intakta, men inte en själ ombord. Det finns andra spökskepp i havsmytologin, inklusive Caleuche of Chilota-mytologin och Lady Lovibond.
Sedan Platons omnämnande av Atlantis har det funnits myter om städer under havet. Det är både myter om förlorade civilisationer och om undervattenskulturer. Myten om den sjunkna staden kan ha varit baserad på Heikes öde, som sjönk i havet 373 f.Kr. Mycket energi har lagts på att hitta Atlantis och andra sjunkna städer.
Det finns ett antal folklorehistorier och folksagor som faller under sjömytologins paraply. Att till exempel döda en albatross, enligt vissa sjömän, är ett säkert tecken på undergång. Jona är en annan havsrelaterad myt, där en person som bringar otur till ett skepp kallas en Jona.