Ett elektroencefalografisystem (EEG) registrerar hjärnans elektriska aktivitet och används ofta för att diagnostisera flera neurologiska störningar, inklusive epilepsi. Det finns olika EEG-system tillgängliga; patientens symtom och sjukdom kommer att avgöra vilket system som ska användas. Ett rutin-EEG är ett av de vanligaste neurologiska diagnostiska verktygen som används, följt av ambulerande EEG och videoövervakning.
Ett rutinmässigt EEG-system involverar användningen av små elektroder som är anslutna till en elektrisk huvudenhet och datorenhet som är ansvarig för att återge vågformer som kallas spår. Olika regioner i hjärnan motsvarar ett visst spår. För att fånga vågformerna för varje spår placeras elektroder strategiskt på olika områden i hårbotten och ansiktet, motsvarande en specifik region i hjärnan. Medan EEG administreras befinner sig patienten vanligtvis i ett mörkt eller svagt upplyst rum och ligger platt på en bekväm säng eller vilstol.
Ibland uppmanas patienter att utföra flera aktiviteter för att öka sannolikheten för att registrera en neurologisk abnormitet. Snabb öppning och stängning av ögonen och djupandning är bara två möjliga aktiviteter som EEG-teknologen kommer att instruera patienten att göra. Teknologen kan också lysa snabbt blinkande ljus i patientens ögon, vilket ytterligare ökar risken för att en neurologisk abnormitet uppstår.
Att sova under rutin-EEG är vanligtvis den andra delen av testet. Läkare kan be patienter att avstå från sömn natten innan det planerade EEG ska äga rum. Detta är en annan metod för att inducera onormala neurologiska avläsningar, särskilt vid epilepsi. Den totala testtiden kan variera mellan 40 minuter till en timme beroende på vilken person som gör testet.
Hos vissa patienter med epilepsi kan ett rutinmässigt EEG vara ofullständigt, vilket gör det nödvändigt med ytterligare tester. Rutinmässiga EEG registrerar bara 20 till 40 minuters hjärnaktivitet som kanske inte speglar avvikelser som kan uppstå många timmar senare. För att lösa detta problem kan läkare beställa ett video-EEG eller ett ambulerande EEG för att ge större neurofeedback.
Det ambulerande EEG-systemets portabilitet gör det möjligt för patienten att genomgå normala dagliga aktiviteter samtidigt som de registrerar eventuella avvikelser i hjärnan. Liksom det rutinmässiga EEG-systemet är elektroderna anslutna till en liten bärbar enhet som vanligtvis ligger i en axelväska, som registrerar hjärnans elektriska aktivitet. Däremot tillåter ett video-EEG-system minimal fysisk aktivitet samtidigt som man stannar kvar i ett studierum, mycket likt rutin-EEG. Video-EEG görs vanligtvis i slutenvårdsmiljö för att uppnå bättre resultat.