Människor som lider av undvikande personlighetsstörning (APD) har vanligtvis en livstids aversion mot sociala situationer och relationer. Sådana individer kan ha låg självkänsla, tenderar att bara se den negativa sidan av saker och ting och uttrycka en intensiv rädsla för att bli avvisad eller övergiven. Även om det inte finns något känt botemedel mot APD, kan detta tillstånd hanteras framgångsrikt. Den primära behandlingen för undvikande personlighetsstörning är individuell psykoterapi, även om gruppterapi, mediciner och homeopatiska medel också kan vara till hjälp.
Individuell terapi anses vara den mest framgångsrika behandlingen för undvikande personlighetsstörning eftersom patienter kan utveckla en förtroendefull relation med terapeuten under en tidsperiod. Att få APD-drabbade att delta i gruppterapisessioner är ibland svårt på grund av sjukdomens natur, som i allmänhet orsakar motvilja mot folkmassor och kamratgrupper. Inledande utvärderingssessioner måste utföras noggrant och noggrant för att upptäcka viktiga livshistorikdetaljer som patienten kan undanhålla, kanske för att de är för smärtsamma för att återbesöka dem. kanske för att de inte faller patienten in att ta upp. Att skapa en relation med patienten kan vara utmanande, eftersom APD-drabbade vanligtvis är överkänsliga för kritik och ofta känner sig rädda för att öppna sig för andra. Därför är tidig behandlingsavbrott ofta ett problem.
Mediciner skrivs vanligtvis inte ut som en behandling för undvikande personlighetsstörning förutom i mycket akuta fall eller för att behandla andra symtomatiska problem som personen lider av. Ångestdämpande läkemedel, betablockerare och antidepressiva medel bör användas sparsamt och med försiktighet eftersom de kan vara beroendeframkallande, ha farliga biverkningar och faktiskt hindra patienten i hans eller hennes förmåga att dela känslor med terapeuten. Läkemedelskurser bör vara kortvariga och kombineras med psykoterapi så att patienter inte blir beroende av drogerna.
Alternativa behandlingsformer inkluderar avslappningstekniker, meditation, andningsterapi och homeopatiska medel. Naturliga tillvägagångssätt är ett önskvärt alternativ för många APD-drabbade eftersom de inte tenderar att ha skadliga biverkningar och inte medför någon risk för fysiskt drogberoende. Vissa homeopatiska medel kan hjälpa till att effektivt balansera hjärnans kemi och lindra de fysiska symtom som är förknippade med ångest eller depression. Homeopatiska behandlingar för undvikande personlighetsstörning inkluderar lavendel, kamomill, citronmeliss, johannesört och Passiflora Incarnata. Dessa naturläkemedel har egenskaper som kan lugna patienternas nerver och hjälpa dem att slappna av. Vissa kliniska studier har visat att naturläkemedel kan vara lika effektiva som vissa farmaceutiska läkemedel.
Eftersom APD lider tenderar att vara rädda för sociala situationer och interagera med främlingar, finns det inte många organiserade grupper för att hjälpa människor med APD. Sådana människor är i allmänhet ”ensamvargar”, inte ”snickare”. Självhjälpsböcker är ibland mycket användbara för att förstå och behandla undvikande personlighetsstörning. APD-drabbade kan också känna sig mer tillfreds med att diskutera sina tankar och känslor på internetforum för mental hälsa där de kan förbli anonyma, vilket eliminerar känslor av pinsamhet eller rädsla för att bli hårt dömd av andra.